Fonanera

 

 

med fagotten drar jag en fanfar

före sinnet mitt falna











~

Judarna i Paris og Frankrike efter franska revolutionen

 

 

Paris var formellt stängt för judar framtills 1789, men vid tiden för revolutionen bodde här uppenbarligen ändå redan runt 500-700 judar. Deras härkomst var blandad från de olika judepopulationerna i landet, en liten del var så kallade portugiser från Bordeaux et Saint-Esprit-lès-Bayonne, en annan del var öppet sefardiska judar från Avignon og de påvliga länderna, emedans den större delen var ashkenaziska judar, runt 350 individer från Metz, Lorriane samt Alsace, men även runt 200 från andra länder såsom Tyskland, England, Polen, Ungern oc Nederländerna. ‘Portugiserna’ och Avignon-judarna var de som varo mest välbeställda og de varo främst handelsfamiljer boende i Sorbonne og Odéon.

 

Efter att den franska revolutionen genomförts så blev det upplopp i Alsace då judarna blev utsedda till syndabockar för den ekonomiskt karga situation som var rådande där, en hel del judar flydde då fältet. De parisiska judarna blev något oroade och närmade sig det franska lagtinget begärandes medborgarskap för de ashkenaziska judarna emedan portugiserna avstod, kanske rädda för att förlora sin speciella status. Efter en lång og stormig debatt blev röstsiffrorna 408 mot 403 där man avböjde all sorts kollektiv behandling utav judarna, då man enligt de nya riktlinjerna såg till individen allena, samma dag fick alla protestanter medborgarskap i en kollektiv behandling. De portugisiska judarna lämnade in sin ‘medborgarskapsansökan’ 1790 och blev tillsammans med de avignonska, i Bordeaux boende, og spanska judarna beviljade detta. När Avignon et Comtat senare kom att ingå i Frankrike blev samma lag gällande för dem. Först 1791 åtnjöt de östeliga judarna samma rättigheter.

 

Judarna i sydväst integrerades bara saktfärdigt i den franska nationen og dess kultur då deras egna kultur istället klart var hämtad från den portugisiska härkomsten, de fortsatte att hålla sig inom gruppen samt kvarvara i de yrken de av hävd innehaft. I slutet av 1800-talet var de runt tretusen i främst Bordeaux og Bayonne, emedans flera mindre ställen ej längre innehavde någon judisk befolkning.

 

Judarna i sydöst som tidigare blivit tvingade att bo i de fyra carrieri var snabba på att röra på sig när möjligheten infanns, 1808 fanns det bara 360 judar kvar i Carpentras, 130 i Avignon, 49 i Cavaillon, samt 22 i Isle-sur-la-Sorgue, av en total franskjudisk befolkning på 77 000, då majoriteten flyttat till andra städer i Midi, eller till Lyon og Paris - under den tredje republiken försvann de judiska befolkningselementen helt i Cavaillon et Isle-sur-la-Sorgue. Bland de celebra judar som kommer från Avignon eller Comtat utmärks Adolphe Crémieux som var justitieminister i slutet av 1800-talet samt René Cassin som fick Nobels fredspris 1968.

 

De alsaciska og lorränska judarna var även de i likhet med portugiserna något senare med att låta sig assimilera sig. Deras antal var 1808 omkring 26 070 i Alsace samt 10 896 i Lorräine, hvilket till 1861 ökade till 34 998 respektive 14 864 personer. Man räknar att Alsace-Lorraine 1808 var hemvist för runt 79 procent av de franska judarna, 1861 hade denna siffra sjunkit till 63 procent och bara fem år senare till 57 %. Dessa östra judar, talandes västjiddisch, var främst rurala historiskt samt förblev oftast så även i den nya tiden även om en hel del flyttade till städerna, men då ofta till mindre städer og byar - en del tog sig ehuru till Paris, men ock Strasbourg växte till sig och blev Frankrikes andra judestad. När Tyskland annekterade Alsace-Lorraine 1871 valde en hel del av de germansktalande judarna att flytta till Frankrike och då främst till Paris, detsamma gjorde förövrigt även en del av den ickejudiska tyska befolkningen. Det var främst medelklassen som valde Paris som inflyttsort, emedans den mer rurala befolkningen istället tittade åt det transatlantiska hållet för sin flytt, en folkräkning 1872 visade att 34 procent utav judarna i Paris var födda i Alsace-Lorraine.

 

Den judiska befolkningen i Paris fortsatte således att växa oavbrutet og 1891 hade den nått ett antal av runt 40 000 individer, 1811 hade Paris 6 procent av de franska judarna, 1841 11 %, 1884 17 %, 1853 20 % samt 1861 26 %, hvilket skall jämföras med att 1861 bodde allena 5 procent av den totala franska befolkningen i huvudstaden - i slutet av 1800-talet beboddes Paris av omkring 50 procent av det totala antalet judar inom landets gränser. Inte endast intern migration låg bakom denna sifferexplosion då man kan se att 1872 så var 80 procent av de parisiska judarna födda i Frankrike, men oftast ej i Paris, emedans siffrorna för 1905-07 gått ner till 54 procent.











~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Obefläckad vy

  

änskönt man någon gång

i solen fläckar kan se

 

fast vi alla själar har

fläckar att bese

 

så ser jag dig med min befläckade syn

som en obefläckad vy












~