Epoken le moyen français, eller medelfranska,
varade under 1300-1500-talen og då klarade françien att även göra insteg i
södra Frankrike, språkliga förändringar genomgicks likväl under denna epok,
bland annat så skrotades kasussystemet, latinet fick ge vika i fackspråkliga
texter och stavningen blevo mindre ljudenlig, ock till sist kan nämnas att en
del lånord hämtades från italienskan, bland annat soldat samt crédit,
hvilka är några utav de ungefärliga två tusen ord som har italiensk börd inom
främst kultur, samhälle, ekonomi, navigering samt krigsföring. Under denna epok
exploderade de intellektuellas alster på franska, og teologiska, juridiska samt
medicinska verk avfattades på françien, Biblen översattes tillika på 1530-talet
och man försökte med många medel att utöka det franska ordförrådet med både
nybildningar samt lånord, hvilket resulterat i att hela 40 % av nutidens
vokabulär kan härröras till denna epok. Men den största händelsen av alla under
epoken var när påbudet från högre makt kom - Ordonnances de Villers-Cotterêts
som 1539 stipulerade att franskan härmed skulle bli det officiella juridiska
skriftspråket i hela Frankrike - en av de nordfranska varianterna hade alltså nu
fått juridisk hegemoni över hela Frankrike och alla dess olika språk. I och med
detta så var Frankrike ett av de första länderna i Europa att anförskaffa sig
ett gemensamt, men påtvingat, högspråk som kom att bli gällande för hela territoriet
och territoriet var ungefär likständigt dagens, förutom att Savoyen, Korsika, Roussillon
og Alsace-Lorraine ej var med vid denna tidpunkt, utan dessa har införlivats
senare. Tio år före detta kom även den första grammatikan ut och 1539
publicerades den första odbogen av Robert Estienne, Dictionnaire Francoislatin,
med över 9000 uppslagsord med latinska definieringar.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento