Fundamentalism och värdekonservatism - Postmodernisme premillénaire CXXXVI

 

De fundamentalt religiösa ø värdekonservativa kunno med fördel behandlas i en og samma veva, även om man bör hålla i minnet att de fundamentalt religiösa esomoftast äro mer odemokratiska samt mer oresonabla än de värdekonservativa. De fundamentalt religiösa äro de som utan reso­nans tror på den religion de tror på og som in i minsta detalj vill följa denna, man talar i ideologiska samt politiska termer om islamism men i så fall så skulle man också kunna säga kristendo­mism og inuitivt så skulle man kunna benämna den kristna högern, särledes den i USA, men i sak alla dogmatiska religiösa og dessas rörelser kunno inlemmas i denna totalistiska grupp, samt liknande för alla andra trossystem med liknande fenomen, exempelvis den hinduistpolitiska rörelsen. Dessa finnes egent­li­gen icke så mycket att säga om då de tror på det de tror på og därmed basta. Ett sådant tros­sys­tem är givetvis alltid totalt för de troende men postmodernismen erkänner ju att små berät­telser finns, d.v.s. individuella berättelser och håller man tron individuellt så är den ju en liten berät­telse, en narratiuncula, det är först när man vill applicera den på alla andra människor, främst genom legalistiska men även andra medel, kontextberoendes, som den blir totalistisk i stora berättelseterminologin. I många fall så duger dogh igge en individuell hållning i frågan utan de vill, eftersom de veto, samt havo funnit, sanningen, förkunno denna på andra och de som försöker göra detta genom den statliga tvångsmakten äro på alla sätt ock viss totalitära fullt komparabla med socialism, og så vidare. De som väljo normal marknadsföring, ‘knacka dörr’, varandes ju ej utav samma dignitet då det bygger på frivillighet om man vill påverkas eller icke, emedans traditionen att döpa sina barn är mer totalitär intern, men ej påbjuden via lag, således ej totalitär externt, i förhållande till familjebasen. Häri kunnom vi även föra in de värdekonservativa som hänger sig till det värde som av tradition finnes i det levda samhället, d.v.s. för en svensk värdekonservativ är det normalt sätt kristendom, om man ej är germanisist, og för en saudier blivandes det givetvis normalt sätt islam. Som ses så är det i princip samma sak men ändock icke för de gör det utav olika graduellt åtskillda orsaker. Fundamentalisten, av religiös art är det givetvis som behandlas inga andra fundamen­talister i detta resonemang låter sig höras, gör det av ren övertygelse og har egentligen ingenting med tradition, hävd eller historia att göra, förutöver att det kan påverka hvilken religion man hänför sig åt - men individer kan ändra religion därvidlags falleras denna koppling, det kan således i teorin finnas både kristna, muslimska, hinduiska, naturreligosistiska, av alla de slag, fundamentalister i Sverige, även om de i övrigt äro af ‘svensk etnicitet’, og även om Sverige av hävd sedan nästan tusen år enbart har haft en religion, bortsett samernas som icke utdagades förrän på 1700-talet av svenskar, d.v.s. kristendom - dock i olika utformningar. En värdekonservativ svensk där­emot kan enbart vara en som värdehåller de värden som av tradition funnits i Sverige, inom den kulturella nation personen anser sig tillhöra eller identifiera sig med - d.v.s. i religiösa sammanhang kristendom, germanskinfluerad folklorik, eller samisk mytologi. Även en värdekonservativ svensk med svenskkyrklig emfasering kunne ehuruväl låta element av andra religioner komma in eller leva kvar i de traditioner som värdesätts, par example missommarfirande med stång som är en gammal asatroistisk kvarleva, eller varför icke julfirande som redan genomgåtts havandes helt andra härstamningar än den kristna - de asatroende hade också ett firande runt det datumet hvilket givetvis passade bra för de kristna missionärerna, nytänkarna när det begov sig.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.