Balkanromanimålet arlijanska talas av kanske 25 000-40
000.
Romerna anländer till Konstantinopel under
mitten av 1000-talet, troligtvis från Armenien med tanke på alla armeniska
lånord som finnes i alla europeiska romska språk, detta kan tillikt betyda att
romerna anlände som ett resultat av seljukernas invasion av Armenien. Det
första kända historiska belägget för romsk befintlighet i Europa anförs till en
georgisk munks skrift som han skrev i Iberonklostret på Month Athos, då det
1068 är skrivet att kejsaren Konstantin Monomachus anno 1050 önskade ta död på
alla vilda djur som fanns i den kejserliga parken Philopation i staden. Han
åkallade för detta ett sarmatiskt folk, härstammandes från Simon, magikern,
kallad adsincani, som var en erkänd mystiker – detta tar man som belägg
för att det rört sig om romer, då termen ‘adsincani’ tangerar jämt med atsinganos,
Άτσίγγανοι, som är den ordinära
termen, i olika varianter, som nyttjas för romer inom det byzantiska väldet.
Den grekiska termen är för övrigt bibehållen i dagens turkiska Çingeneler.
De flesta romer i Turkiet äro så kallade muslimska romer, eller då horahane
roma ‘turkisk roma’, også stavat khorakhane, xoraxane, kharokane
samt xoraxai, hur många de verkligen äro är som sagt höljd i högsta
dunkel.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento