sabato 29 luglio 2017

Det aragoniska Sicilien - Sicilien under Spanien - Landologica CCCLXXXI




 


Peter III av Aragonien var sedan 1262 gift med en av Manfreds döttrar, Konstans, varhän han såg sig som legitim herre över Sicilien, via ätten Hohenstaufen. Tiden låg honom väl till då sicilianarna gjorde en revolt år 1282 gentemot de förtryckande franska kolonisatörerna resulterandes i en massaker på fransmän.

Ledande invånare i Palermo kallade direkt till ett ting och staden utropades som väntat till en självständig republik. Man uppmanade omkringliggande områden att göra sig av med det franska oket och inom några veckor så hade hela Sicilien slängt ut kolonisterna. Hela fem månader efter att revolten startat, samt först efter att han hört att Karls skepp blivit helt förstörda, så landsatte Peter sina män vid Trapani och några dagar därefter så proklamerades han som kung av Palermo utan att folket sade emot.

Ön fick nu således nya herrar från ett nytt kulturområde, den iberiska halvön, ehuruväl med inblandning av staufarna. Sicilien bleve genom detta diplomatiskt helt avskärmat från övriga Italien og påvestolen bannlyste ön i ett århundrade framåt. Den nye herren tyckte det var bäst att låta Sicilien vara ett distinkt kungadöme och tillkallade ting enligt siciliansk vilja, men var lite väl girig när det gäller skatteindrivningen. Dessutom så fingo spanska aristokrater markegendomar på Sicilien mot militär tjänstgöring och det blev givetvis dessa som stodo kungen närmast i hierarkin. Peters lovelser att icke samma medlem av kungahuset skulle sitta på både den aragoniska såsom sicilianska tronen ledde ehuru ej till att efterträdaren valde bort endera av titlarna. Han lämnade dock över den praktiska ämbetsrollen till sin yngre bror Frederick som redan hade förts till Sicilien som barn og därmed vuxit upp till att bli sicilianare. Frederick kände sig troligen inte riktigt nöjd med denna quasiroll utan kallade till sig ett ting år 1295 som resulterade i att han själv av baronerna blev vald till kung på ett självständigt Sicilien. Detta blev startpunkten för ett långvarigt krig som inte slutade förrän 1372 då Napoli gick med på idén om ett självständigt Sicilien under namnet, ‘kungariket Trinacria’; detta självständiga kungarike skulle dock betala tribut till Napoli.

Genom dottern samt dennes äktenskap så hamnade styret utav Sicilien återigen under aragoniskt inflytande och en helt ny klass av spanska markägare gjorde inträde samt finge stort inflytande på styrelseskicket på ön - dessutom fingo baronerna stor makt att styra livet inom sina baronage. Det sicilianska parlamentet krävde att färre katalonier skulle anställas av staten och att de sicilianska lagarna skulle vara gällande, men de facto-utvecklingen bleve att den aragoniske kungen detaljstyrde allt möjligt som egentligen enbart hörde Sicilien till. Från 1412 så ingick riket i en personalunion med Aragonien.

Det iberiska väldet varade framtill 1713, men det var högadlen som under tiden utvecklades till Siciliens egentliga härskare varvid släktfejder dememellan utvecklades likväl, tillika kvarstodo den gamla rivaliteten emellan städerna Palermo og Messina. Inom den statliga administrationen fanns nästan inga sicilianare överhuvudtaget under hela denna epok, dessutom degraderades riket till ett vicekungadöme. Under den första regimen skedde vissa pådrivande förändringar i positiv riktning, bland annat grundlades en hellasisk skola i Messina, samma stad fick dessutom Siciliens första universitet, men i övrigt så misskötes hela Sicilien og flera uppror existerar i annalerna.

Under andra hälften utav 1400-talet unierades även det som vi kommit att kalla Spanien, hvilket ledde till att Sicilien mer och mer behandlades som en regelrätt koloni som låg utanför moderlandet, många sicilienare såg ehuru hellre att detta skedde än att behöva styras av den egenpåkallade napolitanska storebrodern. Ett dråpslag mot Sicilien var när Spanien bestämde sig för att utvisa alla judar 1492, beslutet möttes av missnöje från Palermos medborgare som befarade ekonomisk nedgång, men genomfördes ändock. Hur många judar som konverterade och hur många som flydde det nya förtrycket äro det ingen som vet. Man vet ju heller ej hur många judar som fanns på Sicilien men man vet ehuru att de antagningsvis varo ganska många då det fanns över hela 50 olika Giudeccas på Sicilien, d.v.s. judiska områden, byar, ock kvarter. Man tror att judarna utgjorde omkring 8 procent utav den sicilianska befolkningen i sin helhet. Misstanke finnes att många övergick till att bli kryptojudar då konvertitrörelserna var stora og man tror dessutom att en ansenlig del utav de sicilianare som emigrerade till de tu Amerika i senare århundraden varit just kryptojudar. Många hade klart indikerandes namn som Siino, Rabino, med flera. Av de judar som avflyttade från Sicilien valde många att till en början bosätta sig i Calabrien men de spanska herrarna sökte upp dem där med efter femtio år, varvid många avåkte till exempelvis Rom, Venedig, Ancona, Grekland, Mellanöstern og Malta, en del av dessa plockade efternamn som Palermo eller Messina för att indikera sitt ursprung. Många judar tros haft anfädrar som bott på ön sedan de i stort antal blivit dittagna som slavar efter Jerusalems erövrelse 63 f.kr, andra hade inflyttat under tidens gång, särledes under den arabiska tiden, eller konverterat till judendomen från andra religioner, blandäktenskap var heller inget ovanligt på Sicilien. Enligt obekräftade uppgifter så skall den speciella sicilianska liturgin kvarfinnas hos några få samfälligheter, det fanns även sicilianska judekommuniteter i Saloniki samt Istanbul ända intill slutet utav 1800-talet.

Hursomhaver så missköttes styret av Sicilien i nästan alla hänseenden, allt från att man kunde köpa sig en domarpost till att domaren i sin tur sålde frihet så att han kunde få tillbaka insatsen med god ränta, till att skatter samt titlar påhittades enkom för att man skulle kunna sälja rättigheterna till dem. Det fanns även flera laglösa områden hvilket gjorde att stora grupper av frihetliga människor existerade som försökte klara sig på egen hand, dessa grupper bestodo till viss del av grupper utgjörandes av ättlingar till tidigare genomförda invasionstrupper eller herdegrupper som kommit i konflikt med expanderande agrikulturism, tillika bönder som höllo sig undan från skattesystemet. Vissa av de här gängen hade egna flaggor, arméer samt till og med trummor, vissa gäng leddes, stöddes eller beskyddades utav baroner emedans andra var rädandes fattigmannagäng. Vissa försök att få områden att underkasta sig lagen gjordes givetvis, men bara sällan föllo de ut med tillfälligt lyckade resultat, omertà var i bruk redan då, men myndigheterna nyttjade likväl redan vid den tiden det system som senare kommit i bruk i det USAska rättssystemet, d.v.s. tjallen I så friest du. Denna politik hjälper ehuru föga i ett samhälle där det ligger en samhällskulturell heder i att bryta mot överhetens lag samtidigt som det ligger en samhällskulturell skam i att förtälja vad man vet eller har sett. Andra sätt för statsmakten att åtminstone i viss mån försöka få bukt med de fria banditgängen var att förhandla med dem.

Under slutet av 1500-talet så finge Sicilien dessutom utstå ett hårt tryck från pirater som gjorde räder mot ön för att plundra både slavar samt materiella resurser. Runt denna tid så strömmande även nya immigranter in till Sicilien, i huvudsak så var det hellaser och albaner som flytt den ottomanska ockupationen av Balkan. Väl komna till Sicilien så grundade de sina egna samhällen som vissa gånger fortlevt ända till vår tid. Messina fick en långtgående autonom ställning under 1600-talet där kungens lakej ej lade sig i speciellt mycket i det lokala styret, de fattiga i staden la sig ehuru själva i politiken genom det uppror som de genomförde under 1670-talet. Rebellerna utestängde spanjorerna från staden samt sökte stöd hos Frankrike som låg i strid med Spanien och som snabbt replikerade genom att utse en guvernör av Sicilien och kriget emellan Spanien og Frankrige fördes nu på siciliansk mark, emedans sicilianarna i det stora hela förhöllo sig neutrala. Denna neutralitet var ehuru ej gällandes i Messina, staden som initierade kriget samt sökte hjälp hos fransmännen, som snart märkte att Frankrike inte var speciellt intresserade av att respektera Messinas hävdansspunna privilegier. Messinas befolkning stödde därmed Spaniens återerövring av staden, men detta tog Spanien ingen hänsyn till utan förödmjukade dem rejält genom att ruinsätta stadens stadshus, det valbara rådet upphävdes, så även universitetet og pengarna som sparades in för detta satsades istället på att bygga ett slott varifrån staden kom att styras. Ytterligare åtgärder var att man konfiskerade eldvapnen, myntverket flyttades till Palermo, rebellfamiljernas egendomar, inklusive förläningar, jurisdiktioner samt hela byar, konfiskerades ock såldes ut. Den nya hårda irrespektabla antimessinska linjen som fördes ledde bland annat till att stadens befolkning kommo att minska med mer än hälften under ett decennium.

I herrens år af 1700 dogo dogh den den sista spansk-sicilianske kungen av den habsburgiska linjen, och han testamenterade Spanien samt Sicilien till Louis XIVs sonson Filip av Anjou / FiliP V og Sicilien kom nu således ändock under ett franskt styre. Omvärlden sågo ehuru ej med blida ögon på denna utveckling utan det spanska tronföljdskriget sattes igång för att hindra samgåendet av Frankrike med Spanien, hvilket bland annat ledde till att Sicilien i viss mån kom i skottgluggen samt blev utsatt för bland annat österrikiska samt engelska krigsplaner og efterföljande bombardemang. Palermobor togo også tillfället i akt för att skapa lite självständighet i dessa för kolonialmakterna problemfyllda tider, den egna administrationen bleve ehuru ej långvarig utan myndigheterna återfinge kontrollen samt dödade upprorsmakarna.

I freden vid Utrecht år 1713 fick Frankrike behålla Spanien men inte Sicilien som istället övergick till ett savojanskt styre och kom härmed att styras från Turin som gjorde sitt bästa för att få igång det sicilianska samhället.

Via bourbonerna skulle spanjorerna dock senare komma tillbaka.















~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål
 

Nessun commento: