Efter det att armenierna övergingo till den kristna kyrkan, så lågo georgierna
ej långt efter då de anno 337 överginge till en kristen statsreligion, tidigare
så hade de under långa epoker stått under inflytande utav hellener samt romare.
Området där dagens Georgien är beläget har minst varit bebott sedan tidig
stenålder og det var inte förrän under årtusendet före Jesu födelse som
georgiska folk bosatte sig i det tomrum som hade skapats efter assyriernas
nedgång. Antikens författare berättar att området hvar uppdelat på tvenne
riken, ett väst- samt ett östgeorgiskt, hvilka kallades Kolchis og Iberien.
Georgierna har allt efter 300-talets religiösa enande behållit sin ortodoxa
tro, men en politisk sammanslagning såg ej området förrän under 1100-talet.
Under 1100-talet genomlevde även Georgien sin guldålder i högridderlig stil,
man gjorde stora filosofiska og poetiska framsteg samt hade hög anda av
tolerans avseende religion samt etnicitet. Dock splittrades området återigen
under 1400-talet då de hamnade inom osmansk og persisk maktsfär. På 1700-talet
var Georgien uppdelat på ett antal olika furstendömen og några av dessa sökte
rysk hjälp för att nå oberoende - detta skulle de ehuru ej hava gjort, då den
stora grannen i norr under 1800-talet placerade alltmer av området i sin
björnfamn. 1801 tog den ryska imperalistiska björnen hand om Östgeorgien emedan
Västgeorgien underkuvades under åren 1803-64. Landet blev förvisso förenat men
detta under rysk flagg, befolkningen fortsatte att kämpa mot den ryska
överhögheten. En av de mest kända georgierna genom tiderna var Iosif
Dzjugasjvili, eller med det namn som han mer passande kallas samt med
hvilket han haver gått till historien, Stalin eller ‘stål’. Under det
ryska tumultet under revolutionen 1917 så utropade sig Georgien som en
oberoende og självständig stat, men det satte den ryska och röda armén stopp
för 1921 då de erövrade området. Många georgier fick sätta livet till från 1921
samt framåt under 1930-talet under Stalins og hans hantlangare Berijas terror.
Berija var förövrigt megrelier ock tillika chef för den hemliga polisen. 1989
hölls en fredlig demonstration för oberoende som dock slogs ned med våld, men
1991 blev landet självständigt efter en folkomröstning. Den politiska
situationen blevo ehuru ej bättre för det eftersom en ny diktator tog makten,
men lyckligtvis förlorades den lika snabbt efter ett år av borgarkrig och
därefter har något mer stabil ordning rådit även om vissa klara turbulenser
skett.
~
