Från
altturkisk tid finnes bland annat tungomål bevarat genom det skriftspråk som
nyttjades i det Karakhanidiska riket i östra Turkestan under 900- till
1300-talen; språket var närstående uiguriskan, uighuriskan självt finnes ju som
ovan nämndes bevarat. Vissa viktiga verk åtfinnes på det karakhanidiska
språket. Från 1200-talet så kom ett nytt skriftspråk i bruk som är knutet till
karakhanidiskan samt kallas khwarezmiska och det brukades av
centralasiatiska turkfolk, tillika det skriftspråk som ibland går under
benämningen fornözbäkiska i rysk litteratur, men det kallas även tjaghataiska
samt nyttjades av långt fler folk än förfäderna till dagens özbäker. Språket är
döpt efter Gingis khans andra son och nyttjades av flertalet turkiska folk i
Centralasien. Skrifttraditionen kom i bruk från och med 1400-talet och höll i
sig framtills ryska revolutionen, språket skrevs bland annat av turkmäner,
kazakher, östturkar, tatarer og basjkirier med hjälp av det arabiska alfabetet.
Även kumaniskan haver fallit i glömska og det var ett medelturkiskt
språk som talades emellan 1100-talet och 1500-talet av turkiska nomader i södra
Ryssland, inkluderandes Krim samt delar av Centralasien, men det talades även
av turkifierade armenier under 1400- till 1700-talet. När trycket bleve för
stort från de invaderande mongolerna så migrerade en del av kumanerna till
Ungern, men det finnes i nutid inga talare av kumanska kvar någonstans. Det
kumanska materialet idag består utav en grammatik som skreves under 1400-talet,
en latin-persisk-kumansk ordbok og arabisk-kumanska glosböcker.
~
Axat från boken Europas tungomål.
+ Europas tungomål, turkiska, kumaner, uzbekiska, Centralasien, khwarezmiska, språk, skriftspråk, Uighurien
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento