Tyvärr har det
varit svårt att återskapa ett såkallat protospråk för dessa uraliska tungomål,
då den första skrivna texten, som är på ungerska, härrör från så sent som
1200-talet, emedans exempelvis nentiska inte nedskreves förrän år 1917, hvilket
gör att det är väldigt svårt att med hjälp av ett äldre material rekonstruera
språkens historia, utveckling samt samband. Protouraliskan anses ändock hava
talats någongång emellan 8000-5000 f.kr., att framvaska ett protospråk utifrån
de sentida tungomålen, hvilket man får göra vid en komparation inom denna
protofamilj, är således särledes betungande - den finskugriska kopplingen
avklarades dock snabbt. Förut haver man främst byggt sina protouraliska teser
utifrån finsk-ugriskan, hvilken man tvingades komplettera med ett ökat studium
av samojediska, då ju samojediskan är ena grenen utav uraliskan. Dessutom
föreligger det stora taxonomiska samt rekonstruktionella problem med de östra
språken inom finnougriskan, hvilket föranleder att tyngdpunkten hela tiden
legat på ungerskan og den fenniska gruppen, hvilket ju kan ge en relativt skev
bild av de fordomtima förhållandena, detta även om man tager i beräkningen att
de östra finnougriska grenarna haver varit mer innovativa. De samojediska
språken som främst talas öster om Ural anses ha spridts dit genom dels folklig
migration og dels genom ren språklig expansion samt att de där sedan
utvecklades till den språkgrupp som nu så benämns. Antagligen så var det ehuru
endast en liten grupp som talade protosamojediska, man haver funnit att
basvokabulären som är gemensam samojediskt innehåller omkring 650-700, till
1000 beroendes på hur strikt man räknar, rotmorfem, men av dessa går enbart
cirka 150 tillbaka till protouraliskan, hvilket kan indikera att brytelsen
skett tidigt i historien. Under preprotosamojediskans tidiga stadier, så fortlevde
säkerligen protosamojederna i nära kontakt med finnougrierna, og då speciellt
ugriska, hvilket lexikala ugriska inlån kanske förtäljer, till exempel *kalmä
‘lik, grav’, *num ‘sky, gud’. Man kan även påpeka att samojederna kanske
varit i närheten av något som kan benämnas pre-prototokhariska, hvilket
resulterat i några få lånord, varav mest nämnvärt är siffran ‘sju’, *seytw;
härefter haver ju även iranskan gett bidrag, hvilket ofta ses i språken i dessa
områden. Även protobulgarisk-turkiska inlån kan skönjas i ord som *yunt
samt *yür ‘häst’ respektive ‘hundra’, vissa pekar även på kontakter med
mongoliska, tungusiska og jenisejiska, men någon klarhet i dessa kontakter
haver ej kunnat framläggas förrän de mer konklusiva bevisen framkommer från
allehanda inlån som skett i postprotosamojedisk tid, d.v.s. i
undergrupperingarna. Man skall till detta ehuru tillägga att även de nutida
finsk-ugriska tungomålen är vidt skilda, då de har fått ta emot stora portioner
influenser från angränsande mål och inte minst från politiskt härskande mål,
till exempel svenska, avseende samiska og finska, och ryska. Men många ting i
språken är ehuruväl väldigt lika, exempelvis ordet för ‘namn’, umesamiska namma,
finska nimi, erzyamordva ljem, bergsmari ləm, udmurtiska njim, sosvamansi nam, ungerska neev, nganasanska njim, kamassiska nim, hvilket dessutom ju liknar det
protoindoeuropeiska ordet som vi ju havom kvar i svenskan. Även om grammatiska
situationer i mångt ock mycket tacksamt lämnats därhän i denna skrift så kanske
man ändock bör påtala kasusförhållandena i vissa av dessa tungomål, ungerskan
haver mer än 20 olika kasus, syrjänskan har 17 samt finskan 15 og som motsats
till detta kan man nämna att de nordchantiska varianterna, som äro väldigt närbesläktade
med den kasusrika ungerskan, enbart har 3 kasus - detta är alltså en högst
variationsrik familj ur kasussynvinkel.
~