Svenska statens kolonisering utav Sameland

Den svenska statens koloniala anspråk på Sápmi stadfästes 1340 när kung Magnus proklamerade att vidderna där samerna bodde var öppna för alla. Det enda Sverige som stat från början var intresserad av när det gällde samer samt deras land, var att erhålla skatt från dem och att de skulu erkänna den svenska statens herravälde. Man använde sig av så kallade birkarlar för att driva in skatten och driva handel med samerna ända fram till Vasatiden när lappfogdar ersatte birkarlarna. Dessa byttes under 1700-talet ut till kronofogdar og idag är det skattemyndigheten och enbart i sista hand kronofogdar som sköter denna från början, samt nutida, koloniala affär, ehuruväl så lika förtryckande nu som då.

Under 1600-talet så lockade staten svenskar till området genom att erbjuda skattebefrielse. Det varde ehuru ej förrän jeran 1886, genom renbeteslagen, som en statlig administration byggdes upp vid länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens samt Jämtlands län, det såkallade lappväsendet. Man ville kontrollera förhållandet emellan nomaderna og de bofasta, men man stoppade inte där utan ville även lägga sig i renskötslens interna angelägenheter. De förtroendevalda lappbyarnas ordningsmän fick dock vara med i lappväsendets organisation tillsammans med lappfogdarna samt lapptillsynsmännen, de tvenne sista i regel icke-samiska, men var underställda lappfogden, även om de samiska ordningsmännen var förtroendevalda.

Detta lappväsende förintades helt 1971 og samebyarna fick en mer självstyrande roll, totalt omskuren, men ändå. Lappskattelandet var tidigt områden som individuella samer kunde bruka med sedvanans rätt och för hvilket de fick betala skatt till den svenska kronan, deras rätt till marken var såpass stark att de enskilt fick avyttra den genom försäljning eller eljes köpa mer, ägan gick även i arv. Men när kolonisationen av landet kom i ökande grad så började givetvis konflikten om densamma, hvilket ledde till att samernas fordoma rätt förminskades till att enbart varda gällande för renbete, jagt og fiske.

När den första renbeteslagen kom så kollektiviserades samernas rättigheter genom lappbysystemet, men osäkerheten kring följderna av denna lag gjorde att en stor principrättegång hölls mot staten som rörde äganderätten till skattefjällen under åren 1966-84. Svenska Högsta domstolen ogillade icke oväntat samernas anspråk, men man stadfäste samernas bruksrätt - men allena en bruksrätt, ty kronan var ägare till det samiska landet ~ det koloniala systemet befästes.

Forskning tyder ehuru på att man erkände samernas äganderätt till fjällen åtminstone fram till 1700-talets mitt i de nordligaste delarna av Sverige och Finland. 1751 upprättades Lappmarksgränsen, ovanför denna fick allena samer jaga samt fiska, men 1993 försvann denna rättighet till fördel för främst gapiga svenska jaktorganisationer.

1996 förlorade, genom en dom i Svegs tingsrätt, samerna även rätten till vinterbete i skogslandet. Svenska staten haver tagit över både äganderätt samt bruksrätt för det samiska territoriet i allt utöver renskötslen, hvilken dock regleras i all oändlighet.

Om Sverige vill göra sig gällande som en rättsstat som dessutom respekterar ursprungsbefolkningen, så bör all mark i statens ägo som tvångssocialiserats återbördas till dess rättmätiga ägare.

~

Om samerna, samt de övriga folken i Sameland, kan läsas mer kring i min bok Europas tungomål, om politiska strukturer i boken Postmodernisme premillénaire.

+ Koloniseringen utav Skåneland, De norrländska bygdemålen - en kolonial historia

Taggar: Sverige, politik, staten, kolonisering, koloni, samer, Sameland, Sápmi, lappar, Lappland, Norrland, ursprungsbefolkning, minoritet, förtryck, int

DN

~~~Fem år sedan~~~

- Skall Hitler få rätt?

~