Protouraliska - Europas tungomål EII

Tyvärr har det varit svårt att återskapa ett såkallat protospråk för dessa uraliska tungomål, då den första skrivna texten, som är på ungerska, härrör från så sent som 1200-talet, emedans exempelvis nentiska inte nedskreves förrän år 1917, hvilket gör att det är väldigt svårt att med hjälp av ett äldre material rekonstruera språkens historia, utveckling samt samband. Protouraliskan anses ändock hava talats någongång emellan 8000-5000 f.kr., att framvaska ett protospråk utifrån de sentida tungomålen, hvilket man får göra vid en komparation inom denna protofamilj, är således särledes betungande - den finskugriska kopplingen avklarades dock snabbt. Förut haver man främst byggt sina protouraliska teser utifrån finsk-ugriskan, hvilken man tvingades komplettera med ett ökat studium av samojediska, då ju samojediskan är ena grenen utav uraliskan. Dessutom föreligger det stora taxonomiska samt rekonstruktionella problem med de östra språken inom finnougriskan, hvilket föranleder att tyngdpunkten hela tiden legat på ungerskan og den fenniska gruppen, hvilket ju kan ge en relativt skev bild av de fordomtima förhållandena, detta även om man tager i beräkningen att de östra finnougriska grenarna haver varit mer innovativa. De samojediska språken som främst talas öster om Ural anses ha spridts dit genom dels folklig migration og dels genom ren språklig expansion samt att de där sedan utvecklades till den språkgrupp som nu så benämns. Antagligen så var det ehuru endast en liten grupp som talade protosamojediska, man haver funnit att basvokabulären som är gemensam samojediskt innehåller omkring 650-700, till 1000 beroendes på hur strikt man räknar, rotmorfem, men av dessa går enbart cirka 150 tillbaka till protouraliskan, hvilket kan indikera att brytelsen skett tidigt i historien. Under preprotosamojediskans tidiga stadier, så fortlevde säkerligen protosamojederna i nära kontakt med finnougrierna, og då speciellt ugriska, hvilket lexikala ugriska inlån kanske förtäljer, till exempel *kalmä ‘lik, grav’, *num ‘sky, gud’. Man kan även påpeka att samojederna kanske varit i närheten av något som kan benämnas pre-prototokhariska, hvilket resulterat i några få lånord, varav mest nämnvärt är siffran ‘sju’, *seytw; härefter haver ju även iranskan gett bidrag, hvilket ofta ses i språken i dessa områden. Även protobulgarisk-turkiska inlån kan skönjas i ord som *yunt samt *yür ‘häst’ respektive ‘hundra’, vissa pekar även på kontakter med mongoliska, tungusiska og jenisejiska, men någon klarhet i dessa kontakter haver ej kunnat framläggas förrän de mer konklusiva bevisen framkommer från allehanda inlån som skett i postprotosamojedisk tid, d.v.s. i undergrupperingarna. Man skall till detta ehuru tillägga att även de nutida finsk-ugriska tungomålen är vidt skilda, då de har fått ta emot stora portioner influenser från angränsande mål och inte minst från politiskt härskande mål, till exempel svenska, avseende samiska og finska, och ryska. Men många ting i språken är ehuruväl väldigt lika, exempelvis ordet för ‘namn’, umesamiska namma, finska nimi, erzyamordva l^jem, bergsmari ləm, udmurtiska n^jim, sosvamansi nam, ungerska neev, nganasanska n^jim, kamassiska nim, hvilket dessutom ju liknar det protoindoeuropeiska ordet som vi ju havom kvar i svenskan. Även om grammatiska situationer i mångt ock mycket tacksamt lämnats därhän i denna skrift så kanske man ändock bör påtala kasusförhållandena i vissa av dessa tungomål, ungerskan haver mer än 20 olika kasus, syrjänskan har 17 samt finskan 15 og som motsats till detta kan man nämna att de nordchantiska varianterna, som äro väldigt närbesläktade med den kasusrika ungerskan, enbart har 3 kasus - detta är alltså en högst variationsrik familj ur kasussynvinkel.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, uraliska, språkfamilj, språk, finnougriska, samojediska, int