Skotska språken med anglosaxisk grund

I det förhoppningsvis snart självständiga Skottland talas som de flesta vet bland annat skotsk-gäliska samt det anglosaxiska språket skotska, av många felaktigt benämnt som en engelsk dialekt. I denna nedan alstring diskuteras allena de anglosaxiska språken som går under benämningen skotska, varhän gäliskan lämnas därhän.

Denna skotska går direkt tillbaka, utefter en egen utvecklingslinje, på det anglosaxiska språket eller närmare bestämt på den variant som kallas northumbriska och som således talades i Northumberland / Norþanhymbra, detta till skillnad från engelskans sydanglosaxiska ursprung. Skotska og engelska äro således avskiljda ifrån varandra samt distinkta språk ända från germanskans inkomst till de Brittiska öarna, språken har härefter likväl haft olika utvecklingar inte minst avseende inlånen där engelskan emottagit långt fler latinismer än vad som är fallet för northumbriskan.

Skotskan beräknas hava runt 1,5 miljoner talare, eller omkring 200 000 beroendes på hur man räknar. Skotskan kallas även lågskotska eller lallansiska.

Språket var förankrat i sydöstra Skottland ända upp till floden Forth under 600-talet och kvarblev i detta område framtills det började expandera på gäliskans bekostnad under 1200-talet. Detta språk havandes ett karaktäristiskt satsbyggnadssystem samt innehavandes ett specifikt ordförråd som äro mer keltiskinfluerat än engelskan og en genuint engelsktalande person kan ha mycket svårt att förstå genuin skotska i speciellt talad form. Man hade även använt språket som nationalspråk i det Skottska riket og en bred samt lång litterär tradition med ett utvecklat skriftspråk hunno skapas, språket betraktades i stora drag som ett eget språk framtills man gick i union med England anno 1707 och har nu långt om länge även blivit erkänt som ett regionalt språk inom Konungadömet.

Litterär produktion har existerat under hela språkets tid, om än med vissa svackor, exempelvis gick den inhemska skriftproduktionen delvis över till engelsk dialekt under 1600-talet men fick sedan ny fart under 1700-talet, och ännu mer nu. EU haver även erkänt skotskan som ett eget språk og förhoppningsvis så kommer detta synsätt att te sig mer naturligt när Skottland numera fått en ökad självständighet gentemot det engelska parlamentet, samt snart måhändeligen full suveränitet så som det sig bör. Tungomålet åtnjuter även ett ökande intresse från universitetsvärlden og kurser åfinns numera i samt på språket.

Förutöver nedan nämnda ulsterskotska samt det skotsk-engelska kreolspråket så är skotskan uppdelad på några olika geospråkliga varianter, öskotska på Shetland och Orkney, samt nord-, central- og sydskotska.

  

Särledes är det av vikt att nämna att speciellt shetländskan bör räknas som ett helt eget utvecklat språk, liggandes naturligtvis nära orkadiskan, hvilket är Orkneys tunga. Unik vokabulär samt av sociopolitiska skäl, plus de geografiska förhållandena, stödjer shetländskans distinkta utveckling, erkännelse, samt acceptans.

Skotsk-engelska

Förutom skotskan så finns det också det skotsk-engelska kreolspråk som talas där språken möts - om det från början hade sin grund i skotska eller engelska låtom vi vara osagt, men nutidens tungomål är antagligen mer baserat på engelskan. I den skotska pressen används också ett karaktäristiskt språk som har sin grund i standardengelskan, men som har inlånat en hel del skotska ord och uttryck, däremot har den grammatiska delen lämnats därhän - detta skulle alltså kunna karaktäriseras som en engelsk variant änskönt innehållandes vissa regionala egenheter som avskiljer den från genuin skotska. Den skotska pressen kan således sägas understödja en englifiering utav det skotska språket, genom att man uttunnar avskiljsamheten till att varandes allena en vokabulär sådan, därmed förringandes självaste språkgrunden.

Ulsterskotska

I Ulster finns även ulsterskotska som i huvudsak är ett talat språk, detta språk har ingen uppbackning från akademiskt eller politiskt håll og barn som talar detta språk i skolan blir snabbt tillrättavisade, detta fastän språket blivit erkänt både av EU som på Storbritansk nivå, som ett regionalt språk. Emedans skotskan i accelererande grad återigen börjar nyttjas i media, så åtfinnes ulsterskotskan ingenstans förutöver i den annuella tidskriften Ullans som utgives utav  Ulster-Scots Language Society som grundlades 1992.

Ulsterskotska beräknades 1968 talas utav 168 000 människor men antalet anses numera hava gått ner till runt 100 000, av hvilka emellan 5000 och 10 000 är monoglotta. En grammatisk bok åtfinns på språket, likväl hava ett par böcker utgivits på ulsterskottska. Skottar, fast då gälisktalande, har bott i Ulster sedan 1400-talet men ett stort antal, upptill 200 000, lågländska skotsktalande skottar flyttade in till landet under 1600-talets plantation, i vissa områden fanns det sexfaldigt fler skottar än engelsktalande som bosattes. Den första skotskan skriven i Ulster härstammar dock från redan år 1571 men från omkring 1620-talet og framåt så har engelskan dominerat den skriftliga sfären, förutöver inom den lokala poetiska världen.

Skotskkantiska

Ytterligare andra anglosaxiskt skotska språk är skotskkantiska som osså benämnes som vagabondskotska, traveller scottish, scottish traveller cant, låglandsresande, og det säges finnas omkring 4000 talare av tungomålet i Skottland samt lika många i USA. Detta språk är i og för sig icke klassificerat ännu, men ett antagande man kan göra är att det har sin grund i skotskan, ehuru med ett stort antal, 20-35 %, lexikaliska inlåningar från angloromani, man vet heller ej folkets egentliga hemmahörighet og det är troligt att det delvis är angloromskt men beblandat med inhemska skottska resandefolk av oklar bakgrund, även vissa romanska inlån är oklara och verkar inte härstamma från angloromani. Vissa grupper i centrala Skottland har uppemot 50 % romanivokabulär.

När England under 1500-talet förböjd romer att verka där så har det skett en inflytt norrut men redan 1609, genom Act against the Egyptians, var det fullt tillåtet att avrätta romer av egen hand. Folket lever ett nomadiserande samt purifistiskt liv, men deras språk har en relativt lång dokumentationshistorik för att varanandes ett sådant tungomål och de äldsta texterna på språket är från 1500-talet.

Geordiskan

Även geordiskan har skotsk anknytning med härstamning från northumbriskan, till skillnad från engelskan. Geordiskan talas i nordöstra England, benämnda som Tyneside. Bland de kännspaka delarna utav detta mål som finnes sparsamt nedskrivet sedan 1800-talet finns ord som nyen, de, te, hvilka på engelska blir none, do och to eller nivvor, reet samt strite, hvilket då blir never, right och straight. Ett ordförrådsskiljande kuriosum är också att us betyder me.

Om detta språk som har en egen utveckling, enligt olika språkdefinitioner kan definieras som ett eget tungomål låter vi ehuru vara osagt, men å andra sidan så är alla språk språk, ock detta lingua är ej av engelsk tunga, närt skotskt.

~

Om skotskan, om språk i Skottland, om anglosaxiskan, samt engelskan, och språk i Storbritannien, står mer att läsa kring om i boken Europas tungomål.

Taggar: Skottland, skotska, engelska, Storbritannien, språk, Nordirland, kant, skotskkant, geordie, int

DN, SvD, SvD

~~~Ett år sedan~~~

- Kristall

~