S.A.I. Dux et Princeps S.D.M. Lando: Gutiska ~ Gutamålen

lunedì 11 febbraio 2013

Gutiska ~ Gutamålen - Gotländska

De gutniska / gutamål / gotländska språken talas på Gutland, stavningen ‘Gotland’ med o är en konsekvens av tysk influens, och tillhör ej de svenska målen överhuvudtaget utan är i klassifikationen tillhörande de –(öst?)nordisk-forngutniska språken, där dagens gutniska ehuru haver erfått stora influenser från herraväldet Sveriges språk, ibland kallar man därför bara dagens regionala gotlandssvenska för gotländska auk åsyftar de mer genuina talen när man säger gutniska.

En kort historik först

Ön haver en distinkt historia utanför det svenska väldet, men var redan under medeltiden knytet till svearnas välde, om än väldigt tunt och nästan nonexistent. Det är osså väl värt att påpeka att den gotländska historien, ur statssynvinkel, inte påbörjades genom Hansan och Visbys grundläggning, som så många verkar tro, då det redan innan dess fanns en bonderepublik som tog aktiv del i Östersjöhandeln. Det finns flere belägg för detta, bland annat så hade Gutland en egen handelsgård i Novogorod, ett internationellt handelsavtal slutos anno 1161 emellan Gotland og Henrik Lejonet af Sachsen angående handlen i Holstein samt på Gotland - härjämte böro tilläggas att ön Gotland äre fulld av landsbygdskyrkor som tillkommo under 1100-1300-talen, hvilke i sig själve äre klare påvisningar om gotlänningarnas internationella handelskontakter samt hvilka inkomstnivåer dessa ågivit dem. När ringmuren byggdes så var det köpmännen i Visbys, främst tyskar men även gutar, sätt att skydda sig mot det övriga Gotlands hostila inställning. Efter ett borgarkrig 1288 fingo gotlandsbönnerna ge med sig og Visby finge en friare ställning ifråga om handelspörsmålen. En annan effekt av fredsuppgörelsen var att hela Gotland också genom den knötes starkare till det svenska riket. Ytterligare dråpslag för det gotländska riket med bas utanför Visby var när Valdemar Atterdag invaderade 1361 och bondehären förintades under ett slag, precis utanför ringmuren - i denna samt andra liknande strider så räknar man med att runt hälften av den manliga befolkningen försvunno.

Visbys ställning stärktes och resterande Gotland förlorade sin handelsposition. Gotland bleve sedan hotspoten i Östersjön, 1394 erövrade vitaliebröderna från Mecklenburg landet, bedrivandes därifrån mindre pacifistisk handel, 1398 var det Tyska ordens tur att behärska området och som også sedan lämnade över landet till unionsdrottningen Margareta jeran 1408 och man påbörjade då byggandet av Visborgs slott, hvilket krävde böndernas arbetskraft samt ledde till att handeln i Visby nästan gick om intet. När Erik af Pommern fördrevs från Sverige så valde han att residera på Gotland 1436. Gotland förblev ett trätoämne emellan de danska unionskungarna och de svenska regenterna under hela århundradet, men Gotland bleve under långa perioder ‘självständigt’ under danska länsherrar som hade gjort sig självständiga. Søren Norby residerade før exempel ännu under 1520-talet og ön är att betrakta som delvis suveränt styrd, ehuru ej utav gutar, inom det danska hägnet. Sverige erkände även Gotlands danskhet 1570 och två år senare överginge stiftstillhörigheten från Linköping till ett danskt dito. Danmark styrde ön fram till 1645 genom kungen samt dennes kansli i Köpenhamn medels de länsherrar, med underställda fogdar og uppbördsmän, från Visborgs slott - Gotlands befolkning, både från landa bygd samt urb Visby, var starkt missnöjt med styret och dess hårda knipor.

År 1645 så bleve Gotland svenskt, försvenskningen tog dock aldrig riktigt fart vid denna tidpunkt, men efter det att Danmark ånyo återtagit greppet om landet 1676-79 under det skånska kriget så genomdreves en storskalig försvenskning av ön. Ön har sedan dess varit inom ett svenskt hägn, förutöver några veckor under 1808 då ön var en rysk provins.

Redan i Gutasagan finnes ehuruväl angivet att Guti al Gutland aigha. Inget som erövrarlandet Sverige respekterar.

Forngutniska et gutniskan

Språket forngutniska är så pass distinkt att även svenskfokala språkvetare varit tvungna att definiera det som ett eget språk, jämte både fornsvenskan og forndanskan i den östnordiska språkgrupperingen som huvudsakligen består utav Sveriges samt Danmarks språk, vissa språkvetare menar att språket ej ens ingår i det östnordiska språkväldet utan utgör en egen gutisk utveckling utifrån fornnordiskan, måhända då en gotisksamhörig.

Att åtminstone kontakter skett mellan Gotland og goter under tiden de bodde på andra sidan havet är ej på endaste vis märkeligt, utan snarare logiskt, de eventuella likheter som finnes tungorna emellan kan härröra från dylik kontakt, eller om så djupare kulturella band funnits så kan de likväl hava sin grund i den germanska expansionsfasen häruti.

Vetskapen om gutniskans säregenhet har icke ledit till att man erkänt språket officiellt, detta är ehuru märkeligt, dock kolonialt. Forngutniskan finnes bevarat i ett relativt stort antal runinskrifter från 900- og 1000-talen fram till 1500-talet, i en medeltida handskrift utav Gutalagen, undskymmandes Gutasagan, plus ett par andra handskriftur. Till skillnad från de flesta övriga skandinaviska språk infick aldrig forngutiskan så stora saxiska inlån, och man bibehöll även sitt arkaiska böjningssystem längre. Fornguteperioden tar slut vid 1600-talet när språket simplifieras samt börjar få utstå kraftiga influenser från svenska och först danska, många enskilda varianter utav gutiskan har ehuruväl kvarhållit arkaiska grammatiska former långt in i modern tid.

Under 1700-talet finge den skriftliga gutniskan ett uppsving i och med att man nyttjade språkformen i ett antal bröllops- og gratulationsdikter. Idag skrivs gutniska bara undantagsvis, i en del poesi samt i reklamvärlden, men Jakob Karlsson skrev exempelvis berömdvärda 4000 sidor på laumål avhandlandes allehanda ting. En dikt vid namn ‘Ögat minns hur det var i barndomen’ publicerades för en tid sedan, dess gotländska namn lydde Augä hugsar lains de var ei bandomi.

Härinedan är en passage från 1220-tals forngutniska från Gutasagan:

Þissi Þiélvar hafði ann sun sum hít Hafðí. En Hafða kuna hít Hvítastierna. Þaun tu byggðu fyrsti á Gutlandi. Fyrstu nát sum þaun saman sváfu þa droymdi henni draumbr; So sum þrír ormar varin slungnír saman i barmi hennar, oc þýtti henni sum þair skriðin ýr barmi hennar. Þinna draum segði hán fyri Hafða bónda sínum. Hann ráð draum þinna so: Allt ir baugum bundit, bóland al þitta varða ok faum þriá syni aiga. Þaim gaf hann namn, allum ofýdum; Guti, al Gutland aiga; Graipr, al annar Haita; ok Gunfiaun þríði. Þair skiptu siðan Gutlandi i þriá þriðiunga, so at Graipr þann elzti laut norðasta þríðiung, ok Guti miðal þríþiung, en Gunfiaun þann yngsti laut sunnarsta.

Dagens gutniska språk innehaver ett antal arkaismer men även nymodigheter, bland annat så är det nämnvärt att nämna att svenskan överlag tidigt genomgick en monoftongisering utav diftongerna - en sådan har icke skett i gutniskan, stain ‘sten’, bein ‘ben’, augä ‘öga’, forngutniskans hoy ® håi ‘hö’, gutniskan hade redan under forngutnisk tid även en triftong som fortlevt in i dagens gutniska, forngutniskans biauþa ® bjaudä ‘bjuda’, skiaute för ‘skjuta’. Man har også bibehållit långt a, bāt ‘båt’, samt kort i, skip ‘skepp’, äldre y har blivit kvar i kyt för ‘kött’, og så vidare. Även en hel del innovationer haver skett i gutniskan såsom en diftongisering av långa vokaler, exempelvis bita ® bäitä, ny ® nöi, sol ® soul på större delen av Gutland.

Språket skiljer sig både grammatiskt, syntaktiskt samt lexikaliskt från svenskan, förutöver den nämnda fonologin. Språket har från 1600-talet givetvis fått stora inlån från danskan samt saxiskan, og senare via koloniseringen extremt mycket från svenskan, ehuruväl ej något från den ryska tiden under 1808, dårest ockupationen ej vard lika lång.

Vissa menar även att språket haver stora likheter med gotiskan, särledes vissa fonologiska fenomen är gemensamma språken emellan men inexistenta hos de övriga tungorna, med tanke på att goterna säges ha bott i Danzigbukten så finnes en potentiell språkkontinuerlig kontaktbas.

Gutniskan är akut utrotningshotat, emedans svenskgotländskan lever gott, de genuina gutamål som överlevt bäst äro fårömål / faroymal på Fårö og laumal i södra Gotland från Alskog till Burs. Av dessa har laumålet flest talare, samtidigt som faroymal nog är det arkaiskaste. Melodin, diftonger och vissa regionala ord har tagit sig in i bibehållet skick i den regionala svenskan som nu främst talas på ön. Man beräknar att det kan finnas omkring 500 individer kvar som pratar gutamål, och kanske uppemot 2000 som behärskar det nämnvärt men ej använder sig av det ordinärt. Gutniskan har ingen som helst officiell status, detta även om språket ses på med status både inom såsom utom Gotlands land. Redan under 1600-talet fick svenska intellektuella upp synen för gutniskan, speciellt i samband med den götiska, samt gotiska, tesen om Sveriges tillblivenhet, och den spekulativa kopplingen till gotiskan haver heller ej legat gutniskan i fatet, även om många qvasiintellektuella hänfaller att tro att gutiskan är en svensk dialekt.

Långa ordlistor skrevs redan under 1600-talet samt under 1740-talet kom en gotländsk grammatik till, en gotländsk ordbok utgavs sedan under åren 1918-45, olika förslag på ortografier finnes där en som följer rikssvenskan verkar vinna popularitet framför en mer forngutnisk utveckling, båda har sina uppenbara fördelar, båda kan nyttjas.

Svenska staten har ännu ej fattat läget, gotlands kommun heller ej. En gutnisk kulturskatt når ös ände.