Skotskan
bedömes talas av omkring 1,5 miljoner talare, eller om man räknar mer inskränkt
200 000 talare, språket går även under benämningarna lågskotska eller lallan,
lallaniska då det till en början ej parlerades i de Skottska högländerna,
utan bara i Låglandet. En del anglofiler erkänner inte språkets existens utan
benämner det bart som en engelsk dialekt, detta är språkhistoriskt förvridrigt.
Skotskan går
direkt tillbaka, utefter en egen utvecklingslinje, på det anglosaxiska språket
eller närmare bestämt på den variant som kallas northumbriska och som
således talades i Norþanhymbra,
eller då Northumberland, detta
till skillnad från engelskans sydanglosaxiska ursprung. Skotska og engelska äro
således avskiljda ifrån varandra samt distinkta språk ända från germanskans
inkomst till de Brittiska öarna, språken har härefter likväl haft olika
utvecklingar ej minst avseende inlånen där engelskan emottagit långt fler
latinismer än vad som är fallet för northumbriskan.
Språket var
förankrat i sydöstra Skottland ända upp till floden Forth under 600-talet och
kvarblev i detta område framtills det började expandera på gäliskans bekostnad
under 1200-talet. Detta språk havandes ett karaktäristiskt satsbyggnadssystem
samt innehavandes ett specifikt ordförråd som äro mer keltiskinfluerat än
engelskan og en genuint engelsktalande person kan ha mycket svårt att förstå
genuin skotska i speciellt talad form. Det skotsk-engelska kreolspråket, samt
engelska med skotsk accent, äro här ej medräknat då detta oftast till fullo
förstås.
Man hade även
använt språket som nationalspråk i det Skottska riket og en bred samt lång
litterär tradition med ett utvecklat skriftspråk hunno skapas, språket
betraktades i stora drag som ett eget språk framtills man gangade i union med
England anno 1707 havandes nu långt om länge även blivit erkänt som ett
regionalt språk inom Konungadömet. Litterär produktion har existerat under hela
språkets tid, om än med vissa svackor, exempelvis gick den inhemska
skriftproduktionen delvis över till engelsk fägring under 1600-talet men fick
sedan ny fart under 1700-talet, og ännu mer nu.
EU havandes
även erkänt skotskan som ett eget språk og förhoppningsvis så kommer detta
synsätt att te sig mer naturligt när Skottland numera fått en ökad
självständighet gentemot det engelska parlamentet, samt snart måhändeligen full
suveränitet så som det sig bör om folkviljan för detta finnes. Tungomålet
åtnjuter även ett ökande intresse från universitetsvärlden og kurser åfinns
numera i samt på språket.
Förutöver det
välkända ulsterskotskan samt det skotsk-engelska kreolspråket så är skotskan
uppdelad på några olika geospråkliga varianter, märkvärdigast äro öskotska
på Shetland auk Orkney, samt de geografiska väderstrecksuppdelningarna nord-,
central- og sydskotska.
Shetländskan bör i sig själv räknas som ett eget språk
inte minst utifrån synvinklar som eljes är betingade för sådan betitlning,
såsom existensen utav en unik vokabulär, geografiskt avskärmat, utifrån
sociopolitiska själ, så kunne man ej annat än stödja samt erkänna, samt
acceptera, shetländskans distinkta karaktär, samt utveckling.
Shetländskan
ligger naturligtvis nära orkadiskan hvilket är Orkneys språk.
~
Om denna skottskan, om andra språk i Skottland, samt på de brittiska öarna, står mer att finna i boken Europas tungomål.
+ Scottish Independence Trailer, Språk i Storbritannien
+ Scottish Independence Trailer, Språk i Storbritannien
Nessun commento:
Posta un commento