I den hittillsvarande diskussionen samt
frågeställningen framkommer det icke att det inte råder varken consensus eller
direkt klarhet angående terminologin kring fenomenet postmodernism - här
avskärmas det ju främst till att handla om den lyotardska varianten. “To explore questions of the
‘postmodern’ is to engage in a highly complex and disputed theoretical field.
‘Postmodern’ is a label that has been used to refer to a bewildering array of
cultural, political, economic, social and philosophical shifts in contemporary
societies” skriver O’Brien og Penna, tilläggandes att “when we compiled our
notes for this chapter we were able, from just two sources [varav en
var Lyotard] ..., to
identify the following list of meanings and definitions of postmodernity/ism:”
~
Här skolom vi ehuru försöka hålla oss utanför sådana här microresonemang, förutom när det gynnar problemformuleringen eller någon intressant sidofråga som kan uppkomma, og istället vara lite mer abstrakta - allt i syfte för att förenkla samt förminska en diskussion som, om man vill gå lite mer på djupet, skulle bli alltför långdragen för kortskriftens karaktär. Det är ju meningen, i denna skrift, att vi skolom titta på idéerna bakom, ej själva handlingen, ej detaljerna. Jag anser også att många av dessa ovan anförda indelningar med fördel kan föras ihop i gemensamma resonemang, speciellt om de äro sammankopplade genom en specifik postmodernistisk definiering. För att få ett hum om var postmodernistisk forskning ock eller teori nyttjas så berättar samma referens att “there are postmodern approaches in art, architecture, geography, sociology, literary criticism, philosophy, pedagogy, dance, cinema and many other technologies of cultural and social production”.[2] I mer populära framställningar skriver Carter att termen nyttjas “in every feature on subjects from chaos theory to cookery and from multimedia to Madonna. Journalists, advertisers and lifestyles gurus seem determined to convince us that human history thus far ended around 1979 and that we have since entered a brave new world - of choice”,[3] samma ändelse verkar ske 1999, samt förövrigt varje ny tid den mänskliga hjärnan önskar se.
~
•
the end of a history of white males and the beginning of ‘other’ histories;
•
the end of western cultural dominance;
• a
new cultural age in the west;
• a
new historical era;
• an
expression of thought or the rethinking of sets of established intellectuell
problems;
• a
field of cultural struggle
• a
movement in architecture and the arts;
• a
loss of confidence in the idea of progress and modernisation;
• a
trend in poststructuralist philosophy;
•
the end of Enlightenment rationalism. [1]
Här skolom vi ehuru försöka hålla oss utanför sådana här microresonemang, förutom när det gynnar problemformuleringen eller någon intressant sidofråga som kan uppkomma, og istället vara lite mer abstrakta - allt i syfte för att förenkla samt förminska en diskussion som, om man vill gå lite mer på djupet, skulle bli alltför långdragen för kortskriftens karaktär. Det är ju meningen, i denna skrift, att vi skolom titta på idéerna bakom, ej själva handlingen, ej detaljerna. Jag anser også att många av dessa ovan anförda indelningar med fördel kan föras ihop i gemensamma resonemang, speciellt om de äro sammankopplade genom en specifik postmodernistisk definiering. För att få ett hum om var postmodernistisk forskning ock eller teori nyttjas så berättar samma referens att “there are postmodern approaches in art, architecture, geography, sociology, literary criticism, philosophy, pedagogy, dance, cinema and many other technologies of cultural and social production”.[2] I mer populära framställningar skriver Carter att termen nyttjas “in every feature on subjects from chaos theory to cookery and from multimedia to Madonna. Journalists, advertisers and lifestyles gurus seem determined to convince us that human history thus far ended around 1979 and that we have since entered a brave new world - of choice”,[3] samma ändelse verkar ske 1999, samt förövrigt varje ny tid den mänskliga hjärnan önskar se.
Fotnoter:
1) O’Brien and Penna, “Oppositional postmodern
theory and welfare analysis”, i Carter (ed.), Postmodernity and the Fragmentation of Welfare, 1998:49.
2) Ibidem:50.
3) Carter, “Studying
social welfare after modernity”, i idem (ed.), 1998:21.
~
Utdrag från boken Postmodernisme premillénaire.
~
Nessun commento:
Posta un commento