De galliska tungomålen finnes
dessvärre inte kvar och vi havom svårigheter att tyda de inskrifter och ortnamn
som ännu finnes, och eftersom kontinentalkeltiskan äro den äldsta av de två
grupperna som talades omkring 500 f.kr. - 500 e.kr. så haver man ej lyckats
återskapa protokeltiskan nämnvärt. Kontinentalkeltiskan äro mer arkaisk än
ökeltiskan, hvilket ju kunno hava att göra med att den tidigare blivit
rekorderad. Kontinentalkeltiskan ock ökeltiskan kunno havandes varit
oförståeliga för varandras tungomålsförare i uppemot 2000 år og standar, så
vitt man förstår, långt ifrån varandra. Kontinentalkeltiska finnes bevarat i
korthet i både latinska, helleniska och iberiska skrifter och det rör sig
oftast om personnamn, ortsnamn samt myntinskriptioner. Man haver lyckats dela
in de kontinentalkeltiska målen i fyra undergrupper varav tre kända, detta har
bekräftats genom de inskriptioner som finnes tillgängliga för de trenne säkrare
grupperingarna.
De galliska
målen i Gallien där vi havom nära 100 inskriptioner bevarade främst från södra
Frankrike och det äro ej för sällan som nya inskriptioner av något slag hittas.
Tidsmässigt finnes det texter från 300-talet f.kr., men det stora antalet av
det skrivna materialet härrör från 100-talet f.kr. - 100-talet e.kr. - det
äldsta materialet är främst skrivet med hellasisk skrift och några få texter i
luganoskriften, hvilken var influerad av nordetruskisk skrift, senare har det
latinska alfabetet gjort sitt intåg. Cæsar påtalade att belgierna talade ett
annat språk än gallerna, men denna uppdelning haver ehuru ej kunnat bestyrkas
genom de bevarade inskriptionerna (på
samma ställe berättar han även om aquitanierna, och här hade han rätt, se Spanien). Lepontiskan som talades i bergen med
nästan samma namn i centralalperna norr om Milano finns bevarat genom omkring
70 inskriptioner som hittats inom en radie om 50 km kring Lugano och är skrivna
med hjälp av luganoalfabetet härrörandes från minst 300-talet till 100-talet
f.kr. Lepontiskan anses av vissa inte vara av gallisk börd, utan utgöra en egen
gren med intermediär ställning emellan keltiskan ock italiskan. Den tredje
undergruppen är då keltiberiskan och dess ungefärliga utbredning är till
vår kännedom genom att ortnamn og mynt har hittats i den norra två tredjedelen
av den Iberiska halvön, man har även inskriptioner, men ingen av dessa härrör
från före 300-talet f.kr. Det är lepontiskan och keltiberiskan som äro mest
arkaiska, hvilket åtminstone gällande keltiberiskan kan hava haft att göra med
det perifiera läge den hadde. Som skreves så funnes det antagligen även en
fjärde kontinentalkeltisk undergrupp och det skulle vara en östeuropeisk
gruppering, östkeltiskan, som kanske finnes bevarat i några mycket få
ort- såsom personnamn. Av de keltiska målen som vi kännom bäst och som
samtidigt är av äldre art är forniriskan - detta språk tillhör ju dock
den senare ökeltiska grenen och har genomgått komplexa ljudförändringar.
~
Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, galler, galliska, kontinentalkeltiska, keltiska, Europa, språk, lepontiska, keltiberiska, int
~~~Ett år sedan~~~
- Rasering
~
Nessun commento:
Posta un commento