~
Latinet, ursprungligen ett ytterst litet bymål från Romtrakten, har haft ett oöverskådligt inflytande på de fleste språken i Europa samt i mångt och mycket i andra delar av världen där Europa har haft kolonier eller på annat sätt haft stort kulturellt eller för den delen materiellt inflytande - latinet självt lever kvar igenom katolicismen samt genom att de romanska tungomålen hava sin härkomst härigenom. Det talade latinet utvecklades till de romanska språk som än idag talas även om vissa östra varianter dött ut eller snart gjort så. Det var bara det nordafrikanska latinets utveckling som helt stoppades genom den arabiska expansionen, hvilken satte stopp för den språkutvecklingen - även om misstanke finnes att vissa nordafrikanska latinromanska uttryck åtfinnes i vissa judeoarabiska språk från dessa områden. Även de andra språkgrupperna och tungomålen däri såsom engelska, svenska och tyska har fått en stor portion av sitt ordförråd, och annat, från latinet.
Den romanska språkgruppen härstammar alltså från latinet eller rättare sagt från vulgärlatinet som det kallas. Vulgärlatinet var det, eller snarare de, tungomål som folket pratade under senantiken och det bleve mer og mer distinkt mot det skrivna latinet, men haver som tidigare nämndes inte sitt ursprung i det skrivna latinet, utan ursprunget står att finna i det talade språket under antiken, hvilket i sin tur går tillbaka till det talade språket under förantiken, og så vidare. Intressant äre dock att viss gemensam fonologisk utveckling skett över hela det romanska området, nämnvärt är förlorningen av h och det ordfinala m:et. När Romarriket föll så föll så småningom det enhetliga skriftspråkets homogenitet allt mer samman och de olika skriftspråken uppkom och om dessa finnes att läsa under statsrubrikerna. De nyvunna skriftspråken efterhärmade det talade tungomålet och bleve därmed en korrektare återgivning av de romanska språken vid skrivandets tidpunkt så länge inga standardiserade strukturer nyttjades. Men det bör redan nu påtalas att en indelning av de romanska målen i olika undergrupper alltid har varit ett diskutabelt ämne som det har tvistats mycket kring, Italiens både antika som nutida språk samt språkavkomlingar har alltid varit hetaste diskussionsämne hos klassifisterna, i denna skrift väljes att göras en indelning som mestadels är av geografisk art, men avskiljda av lingvistiska og historiska skäl, hvilken är följande: Till de iberoromanska förs exempelvis kastilianska samt portugisiska och andra romanska mål som talas och som har utvecklats på den iberiska halvön och detsamma fast motsvarande gäller för de galloromanska t.ex. franska, italoromanska t.ex. korsikanska, occitanskromanska t.ex. katalanska, rhätoromanska t.ex. ladinska, sardinska t.ex. sassaresiska og östromanska t.ex. rumänska även kallat balkanromanska. Den främsta anledningen till att termen balkanromanska inte nyttjas här är att för att icke blanda ihop namnet med språk med liknande namn t.ex. balkanromani.
~
Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, språk, italiska, Italien, Romarriket, språkindelningar, språkgrupperingar, romanska, romanska språk, romanska undergrupper, latin, nordafrikanskt latin, vulgärlatin, Europa, Nordafrika, int, SvD
~~~Ett år sedan~~~
- Skånskan min
~
Nessun commento:
Posta un commento