Att språk förändras är inget ovanligt och det är en fortskeende process. Det kan ju omnämnas det vardagliga i att unga generationer icke talar på samma sätt som äldre gör, nästan aldrig - men det finurliga är att talet ändras mycket snabbt emedan skriften är en mer oföränderlig form av ett språk. Förändringar i talspråket, förutom nymodernigheter, slår oftast inte igenom i skriftspråket på kanske några decennier, även om det råder fri stavning. Och för att undersöka ett språks förändring över en lite längre period så måste man ju gå till det skrivna ordet - och alla som i sin hand har en 1500-tals, 1800-tals samt 1990-tals skrift ser att det är avsevärda skillnader i skrivsätt, stavning och annat. Anledningarna till förändringarna kan vara många och som trenne exempel kan kort nämnas ljudförändringar, grammatiska förändringar samt vokabulära förändringar. Samtidigt är det uppenbart att det är av yttersta vikt att denna variation låtes skinas igenom i det skriftliga mediet.
Ljudförändringar pågår ständigt och deras karaktär brukar vara att de hela tiden försöker förenkla ordens uttal, eller så brukar det i alla fall stå i mången lingvistisk litteratur - en talare försöker oftast föra sin talan på ett så enkelt samt lättförståeligt sätt som möjligt och självklart så förminskas orden og ljuden däri för att åstadkomma detta, men det bör ehuru påtalas att detta är långt ifrån hela sanningen. Det är heller ej så alltid att folk äskar tala så klart och enkelt som möjligt då andra kulturella eller sociala variabler kan spela roll i språkets utsägelse, inte helt ovanligt styrs detta av olika gruppidentifabla förförståelser. Man kan även påtala att det givetvis inte enbart är internspråkliga fenomen som åstadkommer ljudförändringar. Angående sanskrit antar man vanligtvis att dess retroflexer, t.ex. ṭ, ṇ, ḍ, haver uppkommit genom substratpåverkan från dravidiska ljud. Grammatiska förändringar är lite mer långsiktiga samt långsamgående. Just i exemplet svenskan så pågår på mången håll en långdragen process att reducera böjningsformerna och till ett större användande av små grammatiskt viktiga självständiga ord i meningarna; typexemplet är det tidigare vanliga imperativet sjungom som har bytts ut mer och mer till det nu vanliga låt oss sjunga. Ordförrådets förändring, en relativt snabb process, är den som mest diskuteras bland annat på grund utav sin ständiga aktualitet og ofta snabba rörlighet. En förändring kan här ske på en mängd olika sätt, ord kan ändra betydelse, ord kan bytas ut, ord kan mista sin aktualitet och därmed förtvina, eller det relativt vanliga att man helt enkelt anammar nya ord från andra språkgrupper.
Som man lätt inser så är förändringsprocessen oändlig samt ständigt förekommande, allt detta ihop gör så att nutida svenskar skulle ha ytterst svårt att fullständigt förstå sina anfäder från vikingatiden - för mycket har helt enkelt bytts ut eller ändrats och man kan egentligen tala om helt olika tungomål, lika svårt hade det ej varit för islänningarna att tala med sina tungomålsfränder från den gamble tiden då förändringarna i isländskan har gått långt mycket saktare än i exempelvis svenskan. Vissa menar att ett tungomål vanligtsvis lever i cirka 300 till 1000 år innan man måste börja tala om att förändringen varit så stor att det är ett nytt tungomål som skapats - tyvärr så hinner inte alla språk genomgå denna livsprocess då de dör ut innan de har haft en chans att hävda sig genom historien.
Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.
Andra om: Europas tungomål, språk, lingvistik, språkförändring, int
~~~Ett år sedan~~~
- Suar via.
~
Nessun commento:
Posta un commento