giovedì 4 giugno 2009

Livet är så tråkigt

~
att jag bara hoppas jag kan gå o dö någonstans

~


+ Förr i tiden

Andra om: , , ,

2 commenti:

erika den leftriga ha detto...

då borde du åka till paris

Silver ha detto...

Döden beskrivs ofta i Landopoesin som något ljust och befriande. Det kan upplevas paradoxalt, eftersom denna poesi framförallt genomsyras av en starkt livsbejakande känsla, en enorm kunskapstörst och tycks drivas av en brinnande vilja att förstå livet både i dess helhet såväl som i dess delar.

Minimalism likt denna kan man också ofta se i Landopoesin, för det mesta elegant skriven. Här tycker jag dock att det blir lite för mycket av det goda, så att säga. Tolkningsutrymme i all ära, men ett påstående att något är "tråkigt" triggar läsaren att vilja veta mer. Vari består det tråkiga? Åtminstone några bildskapande detaljer skulle man vilja ha i en sådan text.

Ytterligare en aspekt är, att om livet är tråkigt, på vilket sätt är då döden ett bättre alternativ? Om det bara blir nada, tomt och vitt, hur utvecklande är det? Men detta beror givetvis på vad man tror händer efter döden.

En fjärde fundering är om länken "Förr i tiden". Den om något kan sätta myror i huvudet på en. En mycket gåtfull text, men där fungerar minimalismen.

Slutligen hoppas man ju innerligt och önskar jaget i dikten att snart få uppleva livet som mer spännande och utvecklande, som mindre tråkigt. Kom plötsligt, av någon anledning, att tänka på

"med dina skimrande ögon ser jag ljuset/som mina egna ögon icke i sig skönjer"

Hoppas detta är ett livets ljus, för jag tror bergfast på att det är i livet vi får agera, eftersom vi inte med säkerhet vet vad som händer sedan.