Under 1830 erövrades även Algeriet som hade en judisk befolkning på runt 15 000-16 000, hvilket var ungefär en tiondel utav den urbana befolkningen i landet. Den nordafrikanska judeenheten består främst av judeoaraber, men härrör även till mindre del från haketiska iberojudar som kom dit efter den påtvingade utflytten från den Iberiska halvön under 1400-talet og en del av dessa bibehöll sitt språk åtminstone framtill 1900-talets första hälft.
Tungomålet benämns haketia / haquitía och hade från början en ladinsk grund som sedan utvecklats isolat med en mängd arabiska inlån, oftliga även benämnt som västladino og ladino occidental.
De algeriska judarnas integration i den franska kulturen
understöddes aktivt av den franska kolonialstaten. Det var förövrigt den sefardiska
sydöstfranska juden og tillika justitieministern Crémieux som gjorde så att de
algeriska judarna fick franskt medborgarskap 1870 och ökade till att vara runt 58
000 vid år 1900. De algeriska judarna som levde i Sydalgeriet är ehuru varken
medtagna under medborgarskapslagen, décret Crémieux, eller i folkräkningen,
men de var runt 1400 till antalet. De algeriska judeoarabernas integration i
den franska kulturen ledde givetvis även till en inflytt till själva Frankrike
og härmed kan man se en historisk kontinuitet till dagens nordafrikanska judeoaraber.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento