De arbëreshëiska språken är som redan nämnt relativt särställda gentemot varandra, men givetvis även från albantoskiskan då det är arkaiskt samt preottomanskt og naturligtvis inhämtat en del del influenser från de syditalienska språken istället, samt att det innehåller arkaismer som gått förlorat i övrig albanska, plus vissa grekiska inlån ej existenta annorstädes. Det är calabriskarbëreshëiskan som främst klarar livhanken då norra Kalabrien fått utgöra centrum för dessa italotosker. Det existerar viss litteratur på målen og i vissa distrikt så håller språken en stark position samt då speciellt i norra Calabrien - någon officiell tillgivelse har ehuru språgen ej fått men bruket utav det har gått upp på flera håll de senaste decennierna. Språket skrivs vanligtvis främst inom kyrkan samt i några högt utbildade familjer, men några barnböcker har kommit till för att försöka bibehålla språkets nyttjning överlag. Den första arbëreshëiska skriften man känner till varde E mbsuama e krështerë ‘Kristen doktrin’ och är en översättning gjord utav den sicilianska ärkeprästen Lekë Matrënga (1567-1619) emedans det under 1600-talet inte sedan skrevs någonting. 1700-talets Giulio Variboba / Jul Variboba var en excellent arbëresjisk poet, ofta nämnd som den första genuint duktiga albanska ever, 1862 publicerade han Ghiella e Shën Mërris Virghiër, med betydelse som det låter, som är en dikt på 4717 rader på talet från San Giorgio. Även den beskolade Nicola Chetta / Nikollë Keta är här nämnvärd som den första att skriva en sonett på albanska 1877.
Nessun commento:
Posta un commento