Språket och dess talare kom till Italien under 1400-talet som handelsmän samt lejda soldater og kungen av Neapel, Alfonso V, upplät under det århundradet ett folktomt område i mellersta Kalabrien för kolonisation, det var även han som först hade lejt dem för att förtrycka ett uppror i Napoli stad. Man var sedan behjälplig flera gånger hvilket resulterade i flera bosättningsområden utspridda i landskapet. Den största kolonin idag är staden Ruri, eller Ururi på italienska, där språket vardagligt än nyttjas. När osmanerna sedan även erövrade moderlandet Albanien så valde många därifrån att flytta över Adriatiska havet og överflyttningen fortsatte ända fram till 1700-talet samt ända in till den napoletanska eran så arbetade många arbëreshëmän som lejda soldater för antingen Napoli eller Venezia. De sista att anlända under 1700-talet var labërier från Himarë som var tvungna att fly från albanen Ali Pashas, lejonet av Yannina, tvångskonvertering till islam där han med följe hunno massakrera omkring 6000 som vägrade. Dessa sista hamnade i Hora e Arbëreshëvet, i Palermoprovinsen, som grundats av tidigare ankomna albaner på 1400-talet, men grundade sedan en egen by några kilometer bort, Sëndahstina. De arbëreshëiska byarna ligger oftast högre upp än de italienska, men annars så skiljer de sig ej nämnvärt åt förutöver att flertalet av byarna har tillnamnet dei Greci, hvilket hänvisar till att dessa tosker kom till Italien före osmanernas muslimska inflytande på Albanien, hvilket lett till att de i relativt hög grad bibehållit sin ortodoxa tro, idag är de flesta byzantiska katoliker. Dessa italotosker återfanns ofta inom ledarskapet för den italiensknationalistiska rörelsen som arbetade för ett enat Italien.
Nessun commento:
Posta un commento