Öster om Rom ligger Abruzzo samt Molise där Abruzzo är välkänt för sin lokalistiska pluralitet, d.v.s. Abruzzi. I Abruzzo åtfinnes minst tvänne olika språkspektra, där en är abruzziska emedans en annan kallas aquilanska, där den sistnämnda inte är abruzziska utan laziskans sabinska som ovan nämndes och som behar de distinkta grammatiska dragen i enhet med detta mål. Abruzziskan är sedan indelad enligt de olika vädersträcken väst- og öst- eller bergs- og kustabruzziska, osså kallad adriatiskabruzziska, hvilka även de i sin tur är uppdelade på olika mål, men det är främst fonetiska samt morfologiska skillnader som föreligger, men ack även lexikaliska. Molisanskan däremot är mer unitaristisk emedans nordmolisanskan kan ses som en fortsättning på det adriatiskabruzziska språket, medan molisanskan från mitten og söderut fått stora influenser från campaniaskan, och då speciellt napoletanskan. Ordexempel på abruzzi kan vara lu bardascë, eller frechino / frëgì, cìttolo, quatranetto / quatràlë, motsvarande italienskans ‘il bambino’, pìrlë ‘tu parli’, tótti ddó för ‘tutti e due’, ùojë för ‘oggi’, på teramaniska fòmmënë för ‘femmina’, sënnarë för ‘signore’, mnò för ‘venire’, eller att man har annan ordbyggnad, exempelvis abbruzziskans pàtrëmë för ‘mio padre’, sòretë för ‘tua sorella’ hvilket ju kan bli som salùtëmë a ssòrëtë ‘salutami tua sorella’. Överlag föreligger omfattande skillnader både internt såsom gentemot omvärlden. Det är främst poesi som hamnat i skrift.
Nessun commento:
Posta un commento