Liknande sammankopplandes teorier finnes i princip för alla jordens språkliga hörn där vissa mena på att det enbart funnits ett tungomål från början då språket enbart kan havandets utvecklats på ett ställe en gång, d.v.s. där det uppkom, samt att det därefter distinktserat sig sins emellan i olika dialekter bildandes nya grupperingar som skulle hava kommit längre og längre bort från varandra tills de blev oigenkänneliga för de numera diversata användarna, det vill säga att språkevolveringen skett utefter ordinära lingvistiska principer från språkets upprinnelsetid. Ganska logiskt. Denna utveckling är ju fullt normal samt logisk ifråga om mänsklig, eller annandjurslig, territoriell expansion där grupper avskiljs från varandra i tider då face-to-face-kommunicering var det enda möjliga för vårt talade språk, det är ju ett känt faktum att när ett språk övertar ett nytt område så kommer det i sinom tid att utvecklas i olika varianter som i sinom tid kommer allt längre ifrån varandra om kontakterna emellan grupperna försvinner helt eller förminskas avsevärt - i nutid så har stat, teknik samt massmedia varit en återhållande faktor för denna högst naturliga utveckling. Som ett litet sentida ytexempel så kunne man i den nya världen åberopa att i engelskans USA så är det en mycket mer fragmenterad språksituation i de östra tidigt bosatta områdena emedan det i västra USA råder brist på variationer av geospråklig art inom det engelska tungomålet. Det är således högst troligt att teorin i princip stämmer, då detta är ett förlopp som skett över hela jorden, så vitt vi vetom. Dessutom, bör ju tilläggas, peka alla biologiska samt anatomiska bevis för att vi inom arten homo sapiens haft precis samma lingvistiska förmåga sedan artens upprinnelse, språket, vårt mänskliga språk, uppkom helt sonika när människan uppkom, hvilket skett vid ett tillfälle. Vi alla ärom avkomlingar till detta enstaka tillfälle, å vi havom hela tiden parlerat.
Nessun commento:
Posta un commento