Me ne vidn cewsel Sawznek - Korniskan i Cornwall

 

Ett till kymriskan närstående språk är det tillikt brytonskkeltiska språket kernewekiska / korniska språket som ehuru först ginge till daga jeeran 1777 enär den sista naturliga talaren då enligt sägnen troligen dog, men vissa uttryck levde ehuruväl vidare ungefär i ett sekel i vissa regioner og tungomålet avsomnade ej heller till hundra procent ut då fiskare ända in i nutid nyttjat språket, i slutet ehuru enbart vissa termer utav det, det råder såleda vissa oklarheter kring när språket verkligen dött ut. Eller ens om det någonsin dött ut, det finns ju belevat åtminstone genom skrift.

Nutida kraftfulla engagemansrika insatser äro inställda på att återerövra det anglifierade Cornwall då målet har återuppväckts i form av nykernewekiska av motiverade Cornwallbor. Detta är en bragd av korn nåde.

Språket indelas i enlighet med legio metod; i fornkernewekiska som talades runt 500-800-talet, men härifrån åtfinnes inget förutom någon enstaka glosa; altkernewekiska talades omkring 800-1200-talen og haver eftermälat en ordbok, Vocabulum Cornicum, samt en mängd glosor i latinska dokument; medelkorniska som bedöms ha talats runt 1200-1578 og härifrån finnes många källor, främst religiösa texter men även quasireligiösa i formen artistmässiga teaterstycken, beräknat uppgå till smärst 20 000 rader; samt senkernewekiska som ehuru innehåller få skriftliga källor samt brevet som William Bodinar skrev på korniska år 1776, hvilket antagligen var det sista litterära alstret på språket, han själv hade lärt sig målet från fiskare.

Sista versen på språket var Cranken Rhyme som skrevs ner i slutet av 1800-talet, olika slags filologiska verk skrevos tillikt under nämnt århundrade; härefter åtfinns således nyuppväckt neokernewekiska hvilket har funnits i några olika varianter och förslag men det mest genomslående är Kernewek Kemmyn ‘allmänkorniska’ som 1987 antogs som preferabelt av Kesva an Taves Kernewek, språkakademien, men olika ortografier kvarlever. Att språket är igång igen får nästan skålas på, och då naturligtvis på det gamla kernewekiska viset: Pysk, Sten ha Cober, d.v.s. ‘Fisk, tenn, og koppar’.

Den kernewekiska befolkningen som bebodde Cornwall berördes icke nämnvärt av den romerska närvaron, då romarna i princip läto dem fortsätta sina egna liv så som de alltid gjort och det är således under senare germanskinfluerade tider som kernewekiskan ur språklig synvinkel gått hädan.

Kwernewekiskan separerades lingvistiskt från sydvästbritonskan under 500-talet men det cornwallska konungadömet erövrades slutligen av saxarna omkring år 930 av Athlestan. Korniskan fortsatte ehuru sin levnad och bedöms enligt beräkningar nått sin numerära topp under 1200-talet med 39 000 parlörer. Första nedteckningen av en glosa på korniska lär vara ud rocashaas som står skrivet i ett latinskt manuskript från 525 och betyder “it (the mind) hated the gloomy places”. Tusen år senare, år 1549, förbjöd man nyttjandet av latin i mässan samt propagerade våldsamt istället för engelskans bruk, de fyra tusen kerneweker som protesterade dödades abrupt i en massaker, ett folkmord baserat på språkligt förtryck.

Den sista nativa talaren var uppgivningsvis Dolly Pentreath som avdog 1777, men innan dess så var hennes sista ord enligt sägnen: Me ne vidn cewsel Sawznek, ‘Jag vill ej tala engelska’, men hon var ej monoglott, den senaste av dem var antagligen runt hundra år tidigare, vid denna tid sägos det även allena ha talats korniska vid Land’s End.

Redan under slutet av sextonhundratalet framförde författare insikten kring att språket var på väg bort, samt så igångsattes vissa litterära projekt i syfte att hindra denna utveckling. 1700-talet var det sista århundradet då korniska talades som ett virilt språk, år 1700 fannt man i en undersökning att kernewekiska talades som förstaspråk i 25 parishes, men ack ej av den samhälleliga eliten, og språket gick här snabbt sedan utför. År 1875 upptäcktes ehuru ånyo sex talare av språket, som talade det naturligt og fullständigt och det råder dispyt om den sista utav de traditionella talarna dog 1890 eller 1906, om det var detta sistnämnda årtal så var det till og med efter återuppväckelsen påbörjats ordentligt.

Fiskare fortsatte, även efter nativ utdagning, att nyttja tungomålet för vissa ramsor framtills minst 1940-talet. De engelska geospråkliga varianterna i West Penwith, sista hållplatsen för språket, är tillikt relativt väl influerade av korniskan.

Återuppväckelsen av tungomålet startades reellt anno 1904 då rekonstruktionen påbörjades og en kulturell samt politisk rörelse för språkets användning igångsattes, exemplifierat genom Henry Janners bok Handbook of the Cornish Language. Men som anmärktes fanns det filologiskt intresse i språket som har pågått under hela perioden med publicering av olika, främst lexikala, verk under slutet av 1800-talet, men för den orala upplivningen av tungomålet står initialt Henry Jenner för, som påstartade den första korniska organisationen, skrev en handbok, samt var den första att på ett århundrande offentligt tala kernewekiska på en konferens. Han erkände att det fanns inget övrigt intresse i språket än att det var ett etnolingvistiskt förhållningssätt, är man kornisk finns ett intresse i att tala korniska. Ett skäl gott nog, som fler borde ta efter. När Jenner avdog 1934 fanns det hela åtta kornisktalande medlemmar i organisationen Gorsedd.

Idag är talarna flera tusen, inklusive ett relativt stort antal unga, samt en del modersmålstalare.

En kornisk nationell rörelse eller känsla har således varit förestående egentligen under hela Cornwalls historia men har naturligtvis fått mer på fötterna nu när språket börjar framföras tillikt hvilket distinktserar kernewekerna än mer från engelsmännen, de ena är i grund kelter emedans de andra främst är germaner, samt att det absolut finnes en tidig historik som påvisar den keltiska tillhörigheten, även kung Arthur ses som en kornisk kung. En mer utpräglad politisk rörelse slog igenom under 1960-talet men har aldrig lyckats bli lika stark som de i Wales, Skottland, eller på andra ställen inom Konungadömet.

Cornwall, med sin korniska, har fått stöd från europeiska myndigheter, ty då språket blivit godkänt som ett minoritetsspråk så måste det ju finnas en minoritet som har sin hävd i det? Rörelsen fick oväntad publicitet genom TV-serien Simpson när Lisa Simpson under julen 2004 sjöng Rydhsys rag Kernow lemmyn, ‘Frihet för Cornwall nu’, hållandes ett plakat sägandes ‘UK OUT OF CORNWALL’. Så långt äskar ehuru ej majoriteten av cornwallsentusiasterna utan menar snarare att viss form av autonomi i likhet med övriga icke-engelska regioner inom dömet bör erhållas, likställt med Wales styre. Fastän antalet talare av korniska allena ännu är några tusen så uppges strax över 50 procent utav befolkningen i Cornwall, som är på 537 000 personer vara för särskiljning från England, utgörandes ett eget rike inom Storbritannien.

Sedan Jenners tid har antalet kunniga i språket utökats og 3500 individer sägs vara fulltaliga talare utav detta tungomål enligt Kesva an Taves Kernewek och kan tala på språket på vardagligt vis, i ordinär språkhastighet, siffran förväntas höjas rejält på kort tid - en del av de kunniga är unga under 20 års ålder hvilket bådar gott för språkets virilitet, tungan utläres numer i lägre skolnivåer, samt så finnes det ett antal numera som vuxit upp med språket som bilinguella talare, ånyo åfinnes således modersmålstalare utav korniska.

Man anordnar ett flertal olika kurser, festivaler, sommarläger og barngrupper för att öka användningen av språket - dessutom så använder sig kyrkan av kernewekiskan och vissa skolor har som sagt valt att undervisa i språket, som även finns på tvåspråkiga vägskyltar.

Man använder sig hitentills av två olika stavningssystem, och man har gått igenom ännu fler. Korniskan är officiellt erkänt som ett minoritetsspråk samt erhåller mindre statligt stöd för sin fortlevnad. Det finns en växande litterär arena för språket, med både vägskyltar som mer ordinär litteratur med reguljära tidskrifter som skriver allena på kernewekiska, där poesin nog får sägas vara dess epicentrum men där språkvågen når allsom nya vyer og höjder hvar dag, både böcker såsom filmer finnes, i ett större antal än vad antalet läsare antyder.

I reella tal får man påpeka att det finns mycket goda grunder för språkets framlevnad samt accelererade framförhållning, det finnes även långt fler litterära domäner og publikationer än vad som egentligen är vanligt för det skrala numerala språkläget, hvilket bådar gott, om språket får en geobaserad spridning - og ej allena individuell - får framtiden utvisa, spridningen inom skolväsendet kan komma att lägga grund. Språket kan dessutom studeras på universitetsnivå i Wien.

Innanför Cornwall ligger greveskapet Devon og än intill 1300-talet lär deras form av kerneweiska ha talats, i nutid har några få människor börjat lära sig språket ånyo.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.