Logudoresiska et Nugoresu

 

I de centrala delarna utav ön Sardinien talas ett utav de mer genuina sardiska språken utav runt 500 000 människor, eller så, på språket som benämnes logudoresiska, osså kallat sardiska, sardaresiska eller centralsardinska. Norr om detta språk talas mer korsikanskinfluerade tungomål emedans det söderom talas sydsardiska. Logudoresiska är relativt distinkt i förhållande till övriga språk og tungomålet finnes uppdelat i varianterna fyrna: nord- samt sydvästlogudoresiska, nuoresiska og barbaricinoska.

Just nuoresiskan, eller nugoresu / nùgoriskan, samt en tillhörig variant kallad baroniese anses av många vara det nuvarande romanska språk som ligger absolut närmast latinet, Dante menade på sin tid att sardiskan, alltså ej allena nuoresiskan, söker härma latinet, men att folket gör det ‘som apor’ - hvilket nog icke skall tas som ett positivt omdöme. Oavsett vad Dante tycker om det så är det just logudoresiskan som är det mest frekvent nyttjade sardiska språket i poesin samt övrig litteratur, detta även om det är sydsardiskan som håller hegemonisk ställning då det är språket för den sardiska huvudstaden.

En sådan arkaism man bibehållit i logudoresiskan är det latinska k-et, bland annat synbart i ordet för ‘hundra’ som på logudoresiskan heter kentu, hvilket får anses vara snarlikt latinets centum som uttalades just kentum i dess tidigare former, emedans varken sydsardiskans campidanesiska eller italienskan bibehållit detta velara k utan i likhet med senlatinet förändrat det till ett c genom sekundär palatalisering - detta är også anledningen till att det exempelvis på tyska heter Kaiser emedans ryskan behaver tsar ~ allt taget från Caeser som då i sin tidigare form uttalades Kaeser ock icke som det senare bleve och bibehölls i till exempel svenskans Caesar som alltså i riktighetens namn egentligen skall uttalas med ett ‘k’, som kejsare.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.