Den äldsta
nedteckningen på baskiska är ej från Baskaland alls, utan enligt nya rön ända
från 1000-talets Danmark, inristad på en runsten från Sørup, som verkar vara en
baskisk runskrift sägandes ‘Basa lät hugga dessa runor åt sin make Etxehegi, auk
Isifus åt sin faster Izeba’.
Det är egentligen
inget underligt med detta då kontakter var förestående, og det fanns även ett
mindre vikingarike i de baskiska trakterna för tiden, baskerna varo även på
Färöarna redan år 875.
Sørupstenen
som även är dekorerad med ett djur som ser ut att vara ett lejon har tidigare
inte förståtts og innehåller även några tecken som inte äro vanliga inom runologin.
Innan man tolkade det som baskiska förstod man inte runskriftens betydelse
tolkandes det som en nonsensskrift, eller måhända som en kraftigt förvanskad og
förkortad latinsk skrivelse.
En baskisk
tolkning passar in både med baskisk grammatik som vokabulär, samt semantiskt med
skrivelser på andra runstenar.
~
Läs mer om detta i böckerna Europas tungomål samt Eurasiens språkfamiljer.
1 commento:
låter som fria fantasier och rent önsketänkande och det är precis vad det är, naturligtvis så skulle ingen i det statussamhället som det vikingatida var ha smält upp ett minnesmärke ingen kunnat tyda, påminner mig faktiskt om denna lustiga skit och vansinne https://etunanytt.se/2017/10/03/vikingatida-monster-var-kufiska-tecken/
Posta un commento