Aquitaniskan - ett baskiskt antikt språk

 

Man har i latinska texter funnit omkring 400 personnamn och 70 divina diton i ett språk som kallades aquitaniska - detta språk är så likt baskiskan att man har antagit att aquitaniskan är antikens baskiska och man har även ansett att man kunnat utlysa en fonologisk likhet emellan det lilla vi vetom av den i latinet besparade aquitanska fonologin och den fonologi som rekonstruerats på baskisk basis allena - det är således inte imposibelt att dagens baskiska utkommit från ett sydaquitaniskt tungomål, då aquitanerna enligt romarna bodde i sydvästra Gaul emellan Garonne og Pyrenéerna, och man delar in dem i flertalet subgrupper. Man nämner även olika stammar i det som nu är Baskien, men tyvärr så förtäljer de icke hvilka eller hvilket språk dessa talade. Caesar og Strabo nämner att aquitanierna varo olika gallerna, som bodde norrom dem, i både språk, lagar, institutioner samt fysiska aspekter, Strabo menar dessutom att de varo mer komparabla med iberierna.

I iberiskt hänseende finnes det även föreslagit att baskerna fått sitt namn barskune,  ‘de från högslätten’, från det iberiska ordet ber eller bar som haver just betydelsen ‘högslätt’, ett antal iberiska mynt från första og andra århundradet bär även inskriptionen barscunes och man tror att dessa blivit präglade i Pamplona, där just vasconerna bodde. Den andra förekommande termen på eusk-, inte heller så långt från den latinska termen vasko, är likväl snarlik det aquitanska folket ausci, uttalas ‘awski’ som lever kvar i dagens stad Auch i Midi-Pyrénées. Andra menar att euskara kommer från ett ord för ‘att säga’ emedans suffixet –(k)ara indikerar ‘huru man gör något’.

Aquitanerna fortsattes i senare tider att berättas om separat, detta även efter att de förenats med gallerna norr om Garonne av Augustus. Senare har man även vetskap om krav från bland annat en aquitansk ledare som ansökte till kejsaren om att låte aquitanerna gå ifrån föreningen med gallerna, i vår kunskap åtfinnes dessutom en autonom provins med samma gränser som det antika Aquitania som Caesar beskrev. Toponymiska bevis visar ehuru att galler måste hava befunnits inom det aquitanska området tidigt, bland annat namnet Lugdunum, dagens Saint-Bernard-de-Comminges, är av gallisk börd, emedans andra hava en iberisk touch med formationer på ili-, ilu-, som Iluro, hvilket är dagens Oloron. Men i exempelvis västra delen av Aquitania eller i Pyrenéerna åtfinnes inga galliska toponymer, utan allena aquitaniska ock latinskhärledda. Det står ehuru klart genom en detaljerad genomgång av det aquitanska materialet att vi havom att göra med ett språk som är nära besläktat med baskiska, som ju då kanske utifrån historisk synvinkel är ett sydvästaquitanskt tungomål.

~

Läs mer om detta i böckerna Europas tungomål samt Eurasiens språkfamiljer.