Hursom, efter
den napolitanska eran så antände lågan av grekisk nationalism og Korfu
inkorporerades med Grekland 1864, alla italienska skolor på de Joniska öarna
förintades 1870 och det ogynnsamma allmäna läget gjorde att många venetianare
lämnade öarna, vid 1940-talet fanns bara 400 korfuvenetianare kvar. De
italienska skolorna öppnade kort under den italienska ockupationen under
Mussolinis erövringskrig från anno 1941. Den italienska ockupationen var ganska
smärtfri för Korfu och italieniseringen var inte särledes markant förutom att
man öppnade skolorna för de kvarvarande venetianarna, men 1943 attackerade
tyskarna ön med kraftiga bombanfall samt slutgiltig invasion. De dåmera hela
5000 judeokorfiotvenetianska talarna deporterades till dödslägrerna i Tyskland,
omkring 200 lyckades fly bödlarna innan avresa och fick skydd av övrig befolkning.
Än idag heter judekvarteret i gamla staden i Korfu stad Εβραική, som en historisk kvarlämning. Man
skall heller ej förglömma att nämna judarna på den gamla venetiansk-joniska ön
Zakynthos som när borgmästaren Carrer erhöll den tyska ordern om listning av
judarna fick totalt skydd utav hela befolkningen, på listan man överlämnade
stod bara borgmästarns samt biskopens egna namn, de 275 judarna där undslapp
der Endlösung. Idag finnes några
ytterst få individer kvar som talar judeokorfiotvenetianska, av den judiska
befolkningen på 65 individer, emedans vèneto di mar talades på Korfu framtills
den sista talaren dog under 1980-talet, men språket har haft stora influenser
på grekisk korfuianska. Så vitt man vet så kom judeokorfiotvenetianska aldrig i
skrift.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento