Chamerna / Tsamidierna i Chamien / Tsamidien i Epirus - Europas tungomål DCCCVIIII

 

Chamerna / tsamidierna / Τσάμηδες som jag även skrev om under stycket för Albanien finnes till viss förminskad del även kvar i Grekland där det fortfarande finns omkring 40 000 chamer kvar, de som var grekortodoxa fick stanna kvar i landet emedans muslimerna folkrensades ut. De bodde ursprunglingen i kustregionen Epirus i nordvästra Grekland, även benämnd Chameria. Chamerna har sin egen distinkta kultur som är en blandkultur emellan albansk og grekisk, talandes en väldigt arkaisk form av toskiska, i likhet med arvanitikerna längre söderut, ehuru ovan genomgångna. Anfädrestammarna till dagens chamer framkommer i källorna för området under 1200-talet men de kan ha bott där tidigare än så. En stor migration mot Epirus skedde under 1340-1350-talet när albanska klaner hade stött den serbiska kampanjen mot byzantisk överhöghet i området och det skapades då tvenne olika albanska principat som höll ut framtills osmansk herravälde ankom i början utav 1400-talet, Chameria inkorporerades sedan i det semisjälvständiga Pashalik av Yanina emellan 1787 samt 1822. Det var sedan inte förrän under de sista seklerna av Ottomanskt styre som majoriteten utav tsamidierna konverterade till islam, före det allena en mindre minoritet, och då främst i förhållning till sufismens bektashiorder, en minoritet kvarhöll sin grekisk-ortodoxa tro. Chamerna spelade en viktig roll i den albanska renässansen under 1800-talet samt i självständighetsrörelserna i både Albanien som i Grekland och som en följd utav Balkankriget 1912-1913 så hamnade de flesta chamer under Greklands domvärjo, som tack för att de varit behjälpliga i självständighetsrörelsen mot det osmanska riket så behandlade den grekiska staten chamerna med diskriminering och förtryck de följande årtiondena, deras egendomar beslagtogs, deras kulturella identitet förtrycktes, och några tusen av dem deporterades till Turkiet. En förändring skedde ehuru under regimen utav Theodoros Pangalos 1926 som var albanskspråkig och stolt över detta, han syftade till att skapa goda relationer emellan Grekland samt Albanien og de ömsesidiga minoriteterna man hade i båda länderna, han äskade erkänna chamerna som en etnisk minoritet och understödja skapandet utav albanska skolor i regionen. Han avsattes ehuru efter några månader och förtrycket satte igång igen, efter internationella påtryckningar från Nationernas Förbund tilläts viss albansk undervisning i vissa i övrigt grekiska skolor år 1929, samtidigt intensifierades översättningen utav alla albanska toponymer till grekiska. Den värsta förtryckarperioden var under regimen utav Ioannis Metaxas, 1936-1940, som drabbade alla minoriteter och alla icke-grekiska språk var helt förbjudna att ens talas utanför hemmet, även åldringar som inte kunde grekiska blev tvingade att gå kvällskurser i syfte att lära sig tala samt skriva grekiska. Efter att Italien ockuperat Albanien 1939 och det påföljande grek-italienska kriget så infångades de chamska männen för internering i grekiska fångläger. Efter att Grekland ävenleda ockuperats så kollaborerade många chamer med de italienska eller tyska styrkorna, emedans andra istället valde att ingå i de grekiska frihetsrörelserna men grekerna såg ingen skillnad på dem utan stämningen blev sådan att hela den muslimska delen utav de chamiska folken fick fly till Albanien, Turkiet, eller USA efter krigsslutet, deras totala antal är emellan 170 000-440 000. Uppemot 2000 rapporteras ha dött i tumultet i massakrerande omständigheter. De chamer som var grekortodoxa kunde stanna kvar i Grekland men haver ändå blivit utsatta för extensivt förtryck gällande deras kultur og språk.

~

Axat från boken Europas tungomål.