Man må även
betänka att eftersom schimpanser utav idag behava förmågan till en förståelse
utav mänskligt språk, inklusive ordförståelse og enkel grammatik, og därvid
uppenbarligen besitter basal mental språkförmåga så är det utav
sannolikhetsskäl så att även tidigare former utav hominider behaft dessa
förmågor, allt annat vore märkeligt. Skallstudier i förhållande till
australopitheciner, homosläktets förmänniskor, har visat att dessa hade
skalluppsyner i förhållande till talapparaten in stämmande med den man finner
hos moderna apor samt hos människobebisar som ej behärskar uttalet utav i, u
og a, när det gäller Homo habilis så verkar den arten haft en något mer
modernliknande talapparat men misstänkes ändå ej kunnat uttala hela den nutida
mänskliga ljudrepertoaren, Bickerton misstänker exempelvis att de ej hade
protospråk alls, men att det må väl ha varit så att det då startats upp. Om habilis parlerade så mena de flesta att
deras artikulationsförmåga var avsevärt sämre än vår idag, med många konsonanter
men få vokaler samt simplare syntax, utmälade i långsam ton med större stöd
utav gestikulation og intonation, men de individer som hade stora pannlober
ledde utvecklingen med högre grad av symboltänkning givandes
överlevnadsfördelar, ledandes till en stegvis förstoring utav pannloben
givandes en omstrukturering utav sammankopplingarna utav hjärnans olika delar
hvilket i sin tur hjäpte till i utvecklingen utav förbättrad hörsel samt
artikulationsförmåga, bidandes grund för erectus att taga vid. Nya röntgeninspelningar
för makakapor visar ehuru att deras röstorgan i princip är lika välutvecklade
som människors og att den bristande talförmågan hos apor måste sitta i
språkförmågan i hjärnan, detta plockar bak de anatomiska möjligheterna för tal
åtskilliga miljoner långt bortom människosläktets upprinnelsetid görandes det
tillikt möjligt att både habilis som dess föregångare kunnat föra sig i tal,
såvida hjärnutvecklingen skett.
~
Axat från boken Eurasiens språkfamiljer
Nessun commento:
Posta un commento