Bulgariska språkets historiska indelningar - Europas tungomål CDVL

Bulgariskan skrivs med det kyrilliska alfabetet som på 900-talet fick ersätta det glagolitiska, man har 30 tecken samt 45 fonem, genom Bulgariens inträdde i EU så blev kyriliskan EU’s tredje officiella skriftsystem. Skriftspråket har sin grund i de nordöstliga målen och har så i princip alltid haft, detta även om några av de senaste kodifieringsarkitekterna kommit från de västra språkområdena. Bulgariskan indelas i likhet med de flesta andra mål i trenne olika historiska perioder i enlighet med det tripartitiska tänkandet som så ofta är förhärskande, den fornbulgariska / forn(kyrko)slaviska / fornmakedonska perioden inleder samt varandes från 800-talet till 1100-talet och härstammade från det äldsta skrivna skriftspråket som nyttjades i de litterära skolorna vid Preslav og Ohrid, samt fungerandes förutöver i kyrkan även som myndighetsspråk i det första bulgariska riket. Under 1100-1400-talen så talades medelbulgariska, detta tungomål kan likställas med vulgärlatinet, då det bulgariska folkspråket trängde in i det förstelnade skriftspråket - d.v.s. det fornbulgariska skriftspråket som efter två århundraden av byzantiskt styrd hellenisering återinsattes 1186 och fungerade för kyrka och stat fram till det ottomanska rikets framväxt og erövring 1396, varvid de omfattande turkiska inlånen kunde inkomma i språket. Nybulgariskan beräknas då börja ge sig till känna under 1400-talet och är det som talas samt skrivs nu. Under 1500-talet gjordes det första försöket, som kommit att benämnas den damaskinska stilen, att kombinera kyrkoslaviskan med det talade språket, bland annat fonologin samt de många turkiska inlånen, turzismerna, är tecken på detta.

~

Axat från boken Europas tungomål.