Bulgariska kodifieringsarbeten - Europas tungomål CDIIIL

Från 1835 og fram till andra europakriget så utgavs bulgariska grammatikor, eller grammatikliknande böger, en masse. En av förgrundsgestalterna var Vuk Karadžič som 1822 utkom med en skrift som hade som främsta syfte att påvisa för vetenskapen att ett bulgariskt språk var i existens, den första ‘riktiga’ grammatiken med kodifieringssyfte blev ehuru publicerad 1835 av Neofit Rilski, men vissa menar att Lamanskij (1869) var den akademiker som verkligen studerade det skrivna nybulgariska språket. Det fanns dock vissa som hade som åsikt att det neobulgariska språket inte var fint nog att föra i skivning, utan de ansåg att man hellre skulle använda fornkyrkobulgariskan så som man alltid gjort. En av orsakerna till denna lilla rörelse står antagligen att finna i att man nostalgiskt tittade tillbaka på den ärorika historia Bulgarien haft, varvid man såg nybulgariskan som en barbarisering av det klassiska språket. Denna historicistiska nationalism ville således inte bygga sin grund på dagens nation, d.v.s. folk og kulturyttringar, utan på något som inte var förestående längre. Tu andra skolor menade att man istället skulle skapa litteraturspråket från de talade bulgariska språken, de avskiljde sig ehuru i behandlandet av fornkyrkobulgariskan, då den ena rörelsen förordade att bulgariskan i sin helhet skulle bygga på de talade språken och inte alls ta hänsyn till fornkyrkoslaviskan, emedans den andra skolan menade att man skulle berika litteraturspråket med främst lexikalia från fornkyrkoslaviskan. De intellektuella influenserna för dessa olika rörelser kom bland annat ej oväntat från de nästan samtida rörelserna i Hellas, det bör ju även påtalas att hellasiska nyttjades febrilt i Bulgarien under 1800-talet i inte bara kyrkliga sammanhang, utan även inom den sekulära sfären. Damaskinrörelsen spred sig redan under 1500-talet till Bulgarien som en konsekvens utav att man redan under det århundradet översatte Damaskin Studits verk Thesauros (1558) till bulgariska - Damaskin skrev sitt verk på nygrekiska så att dåtidens hellaser skulle ha större möjlighet att förstå vad som skrevs. Intelligentian i Bulgarien var givetvis intresserad av att bryta det kulturella förtrycket som utövades av grekerna och ett steg i denna rikting var öppnandet av universitetet i Sofia 1888 där bland annat en hel del lingvister og filologister blev verksamma. Dessas intresse berörde ehuru endast sällan det moderna litteraturspråket och intresset föll istället på bulgariskans ursprung och det sublima att beskriva de ‘renaste’ dialekterna. Fyra fakta fann man ehuruväl väldigt intressanta og det var att fornbulgariskan var det äldsta slaviska litteraturspråket, att fornbulgariskan synligt avskiljde sig från den ryska varianten av kyrkoslaviskan, att fornbulgariskan haft stor påverkan på andra slaviska litteraturspråk samt till sist, men inte minst, att det fanns en direkt länk emellan fornkyrkoslaviskan og den moderna bulgariskan.

~

Axat från boken Europas tungomål.