~
Europa och latinet
Bo Lindberg, 1993
Vitterhetsakademiens skriftserie om Europa
Natur och Kultur
Den relativt korta boken, på runt 140 paginor, Europa och latinet utav Bo Lindberg, docent i idé og lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, behandlar den latinska tungans bruk från antik tid, till nutid. Boken visar på latinets essentiella roll i Europa, i såväl administrationen, rättsväsendet, vetenskapen samt religionen, men även på hur dess roll undanträngs allteftersom som de olika nationalstaterna vuxit fram för att sedan låta sina egna prioriterade språk ta grund inom samhällenas väsen. En oproportionerlig del upptas av extremt perifiera svenska förhållanden och betänkanden, som även erkännes som detta, i denna Europa och latinet, andra mer latinska områden kan istället vara långt undernämnda, inte minst de romanska länderna, där Italien naturligtvis står ut över alla andra, latinets verkliga fäste, men det skall heller ej förnekas att många axplock ock intittningar sker på vägens gång i en mängd olika länderexempel. Att man för exempel talade latin i parlamenten i Ungern ock Kroatien ända in på 1840-talet, men även hur språket har vandrat igenom olika genrer och samhällsfärer, inom olika bildningsfack samt olika socialiteter, men hur det alltid varit de lärdes lingua, ej ens kejsaren rådde den uppenpå, Caesar non supra grammaticos.
Författaren förtäljer att latinet erövrat Europa under hela trenne tillfällen genom historien, första gången via romarnas vapenskramel och därikomna rike, samt civilisation, under den antika tiden, sedan med hjälp av korset – sen-Romarrikets kvarleva än till denna dag – och den Romerska kyrkans spridning utöver nejderna, samt sidst med hjälp av böckernas värld då främst humanisterna och deras bildningsmission – även detta först utifrån munkarnas värld – etablerade bruket av latin vid skolorna samt universiteten. Till detta skall naturligtvis läggas eftermälet med anledningen utav detta, att språket alltjämt är gällande i bakgrunden lite här og där i våran kulturella skepnad.
Eller som det epigram framdraget i boken förtäljer:
Latin is a language as dead as dead can be
First it killed the Romans, now it’s killing me.
Det är ingen långdragen genomgång som sidantalet förtäljer men ändå hinner man gå igenom historiken ock kontexten, infångandes auran, på ett relativt bra sätt, boken är väldigt välskriven, lätttillgängelig og intressant, samt fylld med intressanta resonemang eller informationsbitar, i djupgång, detalj og exempel. Det minst intressanta avsnittet är kanske där latinets väg tog sin början, under antiken, men från Karl den stores rike, med den karolingiska renässansen innehållandes en för latinet viktig skolreform ledd av Alkuin som det centreras uppenpå, och framåt är det ett purt nöje att denna bok beläsa, med behållning. Författaren förklarar detta med att framföra det underliga att latinets kulturhistoria egentligen börjar först i medeltidslatinet, med Karolingerna och sedermera sprids via kyrkan samt administrationens väsen genom tid og rum, humanismens fynd. Latinets olika utvecklingar, vägar, ock skrån, tycks genomgås på ett snärt och bra vis, intresseskapande.
Boken, särledes i dess lätthanterliga intressanta bejakande skrivelseform, är av synnerligen vikt för en svensk marknad för att befästa de viktiga kunskapsgrunderna och förståelserna utav latinets enastående centrala viktighet för Europas kultur och identitet, i de delar detta varit ett aktuellt tungomål.
Inte minst då, som Lindberg även framför, dagens värld i många stycken faktiskt strukturellt samt samhälleligt liknar just Medeltiden, latinet är även ånyo på frammarsch bland de lärda ock kuriösa, i Europa et Americas.
Kan latinet nå en fjärde renässans?
nja, svaret är nog att latinet aldrig gått ur tiden.
boken är i hvilket fall, väl värd en kort rekommendation
~
~
Andra om: latin, bok, böcker, kunskap, lärdom, recension, språk, Europa, Italien, italiska, Vatikanstaten, kyrkan, Europa och latinet, Bo Lindberg, Alkuin, politik, samhälle, karolingerna, kulturhistoria, int
~~~Tre år sen~~~
- Le bonheur est mélancolique
~
Nessun commento:
Posta un commento