Euskara i Baskaland – Baskiens historia och språk

~

Enligt vissa DNA-analyser så har baskerna bott relativt isolerade under hela 20 000 år och det finns klara genetiska skillnader emellan de undersökta individerna, hvilket relateras till deras etniska tillhörighet, d.v.s. basker visavi omkringliggande folk. Detta är ett faktum som vissa genrer inom separatiströrelsen gärna åberopar och menar att en rasmässigt ren stat skall framkrigas, men tack å lov så framhäver den gemene nationalisten/separatisten istället historiska samt kulturella orsaker som försvar för sin ståndpunkt om ett fritt Baskien, öppet för alla och ett fortsatt inliggande i den Europeiska Unionen.

PNV som nu anses vara en moderat separatiströrelse grundades t.ex. med rasmässig tidsmässig agitation i slutet av 1800-talet och än idag påtalas otidsenligt rasmässiga förhållanden för att rättfärdiga den baskiska kampen av ömson ETA och Herri Batasuna, men även ibland av företrädare för PNV, hvilket är det som är mest förkastligt då de annars säger sig vara ett demokratiskt parti. De ständiga oroligheterna i området samt denna bakomliggande rasism har lett till att omkring 200 000 icke-baskiska individer flydde området emellan 1990-2000, omkring en tiondel av befolkningen.


Baskiska
Det finns ungefär 580 000-1 000 000 baskisktalande i Spanien idag, främst i Baskien/Euskadi samt i Navarra, detta kan dock vara så lite som en fjärdedel av det totala antalet basker. Cirka 300 000 av talarna bor i Gipuzkoa. Baskiskan är uppdelat på ett antal olika varianter, hvilka många är tillräckligt åtskiljda för att kallas olika språk även med strikta definieringar. Det baskiska standardspråket euskara batua, ‘unifierad baskiska’, skapat 1968, är baserat på det vanligast förekommande tungomålet, det centrala guipúzcoa som varit den hegemoniska varianten sedan 1700-talets sociolingvistiska rörelse och som ju dessutom är bäst spridd inom sitt område.

Andra varianter är bizkaianska, högnavarresiska, lapurdiska (labourdiska), lågnavarriska samt zuberoanska (soulesiska, roncalesiska), men även andra indelningar existerar, bl.a. bör man dela in lapurdiskan i en kustlapurdiska (västlapurdiska) samt en östlig inlandslapurdiska (östlapurdiska), högnavarriskan og lågnavarriskan kan även de indelas i vardera östliga och västliga varianter. Euskara batua var från början tänkt som ett administrativt skriftspråk, men har sedan även kommit att bli ett nyttjat litteraturspråk. En av de främsta förgrundsgestalterna inom baskisk dialektologi var prins Louis-Lucien Bonaparte vars uppdelning, baserat på grundligt arbete, än idag nyttjas till stora delar, dessutom så hjälpte han till att öka baskiskans prestige i tider då den annars var impopulär.

Euskara/uskara, eller baskiska/vaskiska, är ett s.k. isolat språk, hvilket innebär att man inte kunnat knyta språket till något annat för världen känt tungomål även om idoga försök gjorts med t.ex. de kaukasiska språken. Förutom favoritkopplingens kaukasiska språkfamiljer, alla tre, men speciellt den kartveliska, så har många komparister blickat till afroasiatiska och då främst berbiska, och ett mindre antal har också blickat till piktiska, iberiska, indoeuropeiska, etruskiska, minoiska, sumeriska, uraliska, dravidiska, burushaski, mundaspråken, austronesiska, hunniska, sinotibetanska, jenisejiska, tjuktikamtjaktiska, na-dene, nilosahariska, nigerkongomålen och även nyligen till khoisanspråken i södra Afrika. Andra tidigare teser har sökt finna baskernas härkomst i olika bibliska berättelser.

Baskien, eller Euskal Herria, är beteckningen som i egentlig mening refererar till de sju historiska provinser där baskiska pratas åtminstone av en del av befolkningen, och där baskiskan varit i majoritet för några århundraden sedan. De sju provinserna är Bizkaia, Gipuzkoa, Alava (Araba), Navarra (Nafarroa), Labourd (Lapurdi), Basse-Navarre samt Soule (Zuberoa) och det är i Gipuzkoa som flest antal talare nu residerar, emedans t.ex. Labourd emottagit en stor del immigranter sedan slutet av 1800-talet, hvilka inte haft något alls intresse av att lära sig det inhemska baskiska språket. Förutöver dessa områden så vet man att baskiska under medeltiden talades i ett större område, bl.a. så vet man att baskiska talades längre åt sydväst i områden som numera hör till de spanska provinserna Burgos och La Rioja, bl.a. så erhöll invånarna i den riojiska dalen Ojacastro rätten under första delen av 1200-talet av den kastilianska kungen Fernando III att adressera hovet på baskiska. Baskiska ortnamn hittas även i ett stort område öster om Navarra, främst i bergsregionen i dagens provinser Huesca samt Lleida (Lérida) och man tror att baskiska talades i området fram till slutet av medeltiden, hvilket får stöd i vissa stadslagar från 1349 som förbjuder användandet av baskiska, tillsammans med arabiska och hebreiska, vid stadens marknader. Förtrycket är ingen ny företeelse.

Den första uskariska boken, en samling religiösa och erotiska dikter, trycktes 1545 emedans Nya testamentet fick vänta på sin tryckning ända tills 1571 då det publicerades på en kustvariant av lapurdiskan som ehuru hänsyngjorde även andra varianter - nu är 0,3 % av böckerna som produceras i Spanien skrivna på baskiska. Men den äldsta nedteckningen på baskiska är enligt nya rön ända från 1000-talets Danmark, på en runsten från Sørup, verkar vara en baskisk runskrift, sägandes ‘Basa lät hugga dessa runor åt sin make Etxehegi, och Isifus åt sin faster Izeba’. Det är egentligen inget underligt med detta då kontakter var förestående, och det fanns även ett mindre vikingarike i de baskiska trakterna för tiden.

Under 1600-talet kom det igång en relativt stor produktion av baskiska grammatikor samt ordböcker i de nordligare provinserna fast de lämnades otryckta för en tid framåt, hvilket bl.a. bidrog till att flera hann försvinna innan de kom i allmänhetens ljus. Den första boken som trycktes var som nämndes från 1545 och trycktes i dagens Basse-Navarre, men territoriet hade då ännu inte blivit franskt hvilket inte skedde förrän anno 1620. Författaren Etxepare kände stolthet över att vara den första baskiska författare som hamnat i tryck och uppmanade sina landsmän att hjälpa till att föra fram baskiskan till och igenom högkulturens portar. Under 1600-talet nådde osså den litterära produktionen på baskiska nya höjdpunkter. Nu finns både baskisktalande radio- och TV-stationer, en daglig tidning som endast skriver på baskiska och kanske hela 170 tidskrifter på samma språk samt ungefär tusen böcker per år som publiceras på tungomålet i det autonoma baskiska området.


Hävdansvunna Baskaland
Baskerna är den sista kvarvarande icke-indoeuropeiska befolkningen i västra delarna av Europa, varav även kanske pikter och etrusker tillhörde andra sådana folk om man räknar bort icke-indoeuropéer i öst såsom uraler, mongoler och turkfolk. En teori som bygger på gamla flod- og sjönamn i Europa anser att det baskiska språket är en modern kvarleva från en i preindoeuropeisk europeisk tid levande språkfamilj som sträckte sig över i princip hela västra och centrala Europa från Spanien till Skandinavien samt tillbaka till Italien - denna tes har dock inte fallit i godan jord hos de flesta inom facket. Det baskiska språket, hur autoktont det än är, består ehuru i lexikalian av främst romanska och latinska ord, uppemot 2/3 av orden har sitt ursprung här, en mindre del kommer från keltiskan då de levt sida vid sida i hundratals år och några få från arabiska eller germanska. Man har bevarat en ursprunglig grammatisk situation, ur denna aspekt har uskariskan varit besynnerligt arkaisk.

I latinska texter haver man funnit omkring 400 personnamn samt 70 divina diton i ett tungomål som kallades aquitaniska - detta språk är så likt baskiskan att man har antagit att aquitaniskan är antikens baskiska och man har även ansett att man kunnat utlysa en fonologisk likhet emellan det lilla vi vet av den i latinet besparade aquitanska fonologin och den fonologi som rekonstruerats på baskisk basis allena - det är således inte imposibelt att dagens baskiska utkommit från ett sydaquitaniskt tungomål, då aquitanerna enligt romarna bodde i sydvästra Gaul emellan Garonne och Pyrenéerna och man delar in dem i flertalet subgrupper. Man nämner även olika stammar i det som nu är Baskien, men tyvärr så förtäljer de icke vilka/vilket språk dessa talade. Caesar och Strabo nämner att aquitanierna var olika gallerna, som bodde norrom dem, i både språk, lagar, institutioner och fysiska aspekter, Strabo menar dessutom att de var mer komparabla med iberierna.

I iberiskt hänseende finns det även föreslagit att baskerna fått sitt namn barskune, ‘de från högslätten’, från det iberiska ordet ber eller bar som har just betydelsen ‘högslätt’. Aquitanerna fortsattes i senare tider att berättas om separat, detta även efter att de förenats med gallerna norr om Garonne av Augustus. Senare har man även vetskap om krav från bl.a. en aquitansk ledare som ansökte till kejsaren om att låta aquitanerna gå ifrån föreningen med gallerna, i vår kunskap åtfinns dessutom en autonom provins med samma gränser som det antika Aquitania som Caesar beskrev. Toponymiska bevis visar dock att kelter måste ha befunnits inom det aquitanska området tidigt, bl.a. namnet Lugdunum, dagens Saint-Bernard-de-Comminges, är av keltisk börd, emedans andra har en iberisk touch med formationer på ili-, ilu-, som Iluro, hvilket är dagens Oloron. Men i t.ex. västra delen av Aquitania eller i Pyrenéerna åtfinns inga galliska toponymer, utan endast aquitaniska och latinskhärledda. Det står dock klart genom en detaljerad genomgång av det aquitanska materialet att vi har att göra med ett språk som är nära besläktat med baskiska, som ju då kanske ur historisk synvinkel är ett sydvästaquitanskt tungomål.

Om vi nu återgår till de faktiska baskerna så kan nämnas att de till stor del lämnades ifred av romarna då deras bosättningsområden inte sågs på med intresse av dem, hvilket bl.a. yttrar sig i att det även finns få inskriptioner från de historiskt baskiska provinserna. I vissa låglänta områden kunde dock baskisk och romersk kultur antingen beblanda sig med varandra eller leva sida vid sida. När Romarriket senare drog sig tillbaka från baskiskt område under andra hälften av 200-talet så spred sig baskiskan på romanskans bekostnad. Under århundradena efter den germanska invasionen kunde baskerna t.o.m. utöka sina områden genom att föra krig mot franker i öster och visigoter i väster. Baskerna bildade då troligen en unierad politisk organisation i bekämpandet av de nya härskarfolken som därmed inte tilläts behärska Baskien.

Det första bättre rekorderade baskiska kungadömet på baskiskt territorium tillkom under 900-talet när kungariket Navarra grundades, men det omfattade bara under ett trettiotal år under 1000-talet hela det euskariska territoriet. I kungariket Navarra erhöll baskiskan aldrig officiell status, till skillnad från de romanska språk, navarresiska oc occitanska, som talades i området. Under denna tid finns heller nästan inget baskiskt material att gå efter, utan bara olika person- samt ortsnamn, glosor och en och annan baskisk mening som blivit inklämd i en romansk eller latinsk text. Till Kastilien övergick provinserna Vizcaya, Álava och Guipúzcoa under 1200-talet, men de bibehöll sitt självstyre och sina speciella rättigheter, fueros, hvilket bl.a. innebar befrielse från skatt till kronan, förutom frivillig sådan, och krigstjänstgöring utanför den egna provinsens territorium. De spanska kungarna var sedan i århundraden tvungna att svära respekt av dessa vid tronbestigringen - de franska områdena hamnade under den franska kronan under likvärdiga förespeglingar efter hundraårskrigets slut 1453. De södra delarna av Navarra erövrades av Kastilien 1516, emedan de norra tillföll Frankrike 1589 - det baskiska självstyret och dess fors generaux försvann i Frankrike genom den franska revolutionen och i Spanien försvann det efter det sista carlistkriget 1876 som just hade sitt epicentrum i Baskien, men carlisterna avgick som förlorare gentemot centralregimen. Detta ledde till ett omfattande förtryck i Baskien som därmed påföljdes av stor emigration till främst Latinamerika.

Att baskerna före det senare förtrycket tillerkändes vissa rättigheter i de baskiska områden skall dock inte tas som att de inte diskriminerades språkligt, ty kastiljanskan, och franskan i norr, var de totalt dominerande språken. I Bizcaya vet man att man i början av 1600-talet inte fick väljas om man ej kunde kastiljanska, detsamma gällde i Álava enligt ett dokument från 1682. Italienska resenärer under 1500-talet berättar att det var kastilianskan som var det dominanta språket i den álavesiska huvudstaden Vitoria/Gasteiz. Under 1700-talet centraliserades även det kastilianska styret, hvilket ledde till att endast kastilianska fick brukas i Katalonien-Aragónien och snart så blev så fallet även i Baskien. Detta ledde bl.a. till att baskiskan för det första minskade sitt geografiska utbredningsområde i t.ex. Navarra och Álava, men desto viktigare är den sociala nedgradering språket genomlevde, hvilket gjorde att språket snabbt förlorade position i städerna, t.ex. i Bilbo och Pamplona (Iruña).

Denna delvisa framtvingade tillbakagång födde en intellektuell rörelse för beskyddandet utav det baskiska språket och den baskiska kulturen, rörelsens epicentra låg i Gipuzkoa och leddes av den lilla kvarvarande kulturella eliten i det området, hvilka främst var jesuiter, bland vilka bl.a. jesuiten Manuel de Larramendi bör nämnas som osså var professor vid universitetet i Salamanca samt författare av flera viktiga böcker om det baskiska språket, en senare förkämpe för baskiskan var den redan innan nämnda prinsen Bonaparte. Bonaparte som gjorde en detaljerad karta över de sju baskiska provinserna, Carte des sept provinces basques från 1863, som utmärkte de dialektala gränserna emellan de baskiska målen. Han poängterade även att baskiskan nästan försvunnit helt i Álava, förutöver några få städer vid gränserna till Bizcaya och Gipuzkoa där språket i liten grad fanns i livet, i Navarra hade språket försvunnit helt i ett stort område söder om Pamplona/Iruña, i Vizcaya talades språket inte väster om Bilbo och i de nordliga provinserna på fransk sida hade baskiskan förlorat i social prestige, men bibehållit sina geografiska områden. Detta lämnade bara Gipuzkoa och till större delen Bizcaya i god vigör.

Efter det sista carlistkriget ändrades även den språkliga sammansättningen i dessa regioner när en kraftfull industrialisering kom igång med medföljande stor romansk invandring hvilken inte funnit något större intresse i det baskiska språket, man räknar med att runt 50-60 % av arbetarna är av inflyttad romansk börd. Detta var ju även under en tid då det baskiska fuerossystemet förpassades till historien vilket skapade illsämja hos baskerna. Det ideliga förtrycket av baskerna och baskiskan skapade den rättfärdiga baskiska nationalismen som förespråkade en frigörelse från Spanien, eller åtminstone självstyre enligt fueros. Den baskiska frihetskänslan har även påverkat andra områden i världen, t.ex. frihetsträvaren Simon de Bolivar var av baskisk stam, detsamma gäller jesuitordens grundare Ignatius av Loyola.


Euskadi Ta Askatasuna
Den baskiska nationalismen har givetvis nyttjat språket i sin kamp för det unicum som det är, den nationalistiska ideologin drevs till slut att bedriva häxjakt på alla utländska element eller influenser i baskiskan, även syntax, litterära traditioner, ord och t.o.m. egennamn fick ändras för att vara passande i den stenhårda homogeniseringshysteri som drabbat alltför många under tidernas lopp i världshistorien. Homogeniseringssträvandena alstrade till slut ett helt nytt gemensamt språk och förringade existensen av flera århundradens skrivelser, detta artificiella språk förstods givetvis inte ens av baskiska monolingueller, men genom skolans påtvingade inlärning så skulle givetvis detta lilla problem överbryggas.

Det baskiska språket fick stort stöd i början av 1900-talet i form av publiceringen av en hel del studier och grammatiker och 1918 så inrättades Eusko-Ikaskuntza, ‘Samfundet för baskiska studier’, och Euskaltzaindia, hvilken är ‘Akademien för det baskiska språket’ som stöddes av de politiska institutionerna i de fyra söderliggande provinserna. Ambitionerna var att kodifiera ortografin, modernisera lexikalian samt standardisera språket där den sistnämnda konfliktfyllda frågan inte lyckades i första taget men ett unifierat språk lades ändock under beteckningen euskara batua fram 1968. Man lyckades osså med att gå ifrån purifieringstendenserna, man förstod att det viktigaste inte är att ta bort alla utländska element, hvilket inte hade gett speciellt mycket kvar, utan det viktiga ligger givetvis istället på att nativisera de utländska elementen i syfte att bevara språkets ethos. Man hade givetvis även ambitionen att skapa neologismer för moderna termer, t.ex. inom teknik och dylika domäner, vissa sådana skapade ord har dock aldrig vunnit framgång hos varken det baskiska folklagret eller hos de som aktivt skriver på språket/språken, bl.a. termen för ‘finländare’ ville lingvister ha till suomitar, bildat från finskans ‘Suomi’ (‘Finland’) plus baskiskans -tar som pekar på härkomst, men det har aldrig slagit ut det av hävd nyttjade finlandes.

Under det spanska inbördeskriget 1936 beviljades Euskadi autonomi och detta land skulle både få ha en egen författning, en regering, ett myntväsen, en flagga samt en militär. Dagen därpå, den 8 oktober, utropades således republiken Euzkadi i den baskiska staden Gernica/Guernica. Den hade ehuru ej någon lång livslängd, den 26 april 1937 bombade tyskarna staden i ett rent terrorangrepp då staden inte innehöll något militärstrategiskt mål, angreppet kom att bli bevarat i minnet genom Picassos illustration. Under våren och sommaren därefter fick de baskiska styrkorna kämpa mot Franco, en kamp som var dem övermäktiga och i oktober var de baskiska styrkorna tvungna att kapitulera helt och den baskiska regeringen gick härmed i exil till Barcelona. Franco bedrev klappjakt på allt som hade med baskiskan att beskaffa, bl.a. fick språket inte talas utanför hemmets dörrar, baskiska inskrifter på gravstenar var tvungna att tas bort, baskiska territorium belades med extra höga skatter och tortyr var extensivt nyttjat i fängelserna, hvilket speciellt drabbade präster och munkar eftersom den baskiska kyrkan var den enda i Spanien som gjorde motstånd mot Francoregimen. Runt 200 000 basker flydde, främst till Frankrike.

Under förbudstiden så hölls det baskiska skriftnyttjandet igång genom tidningar som trycktes i bl.a. Labourd och i Guatemala. Det var under denna Francos tid som språket snabbt minskade i Bizcaya, Gipuzkoa och i den nordvästra delen av Navarra, under industrialiseringen, med stor romansk invandring, så blev språket även till stora delar en landsortsföreteelse. Under 1950-talet, men speciellt under mitten av 1960-talet, uppluckrades förtrycket av baskerna och deras språk och en lärostol i baskiska inrättades t.o.m. i Salamanca och man fick återigen tala språket i vardagslivet och halvtidsskolor på språket tilläts. Men förtrycket satte sina spår samt ledde slutligen till att den baskiska nationalismen blev allt mer radikal och Euskadi Ta Askatasuna, ‘Baskerlandet och friheten’, bildades 1959 som en främst studentikos utbrytargrupp inom det passiva PNV och de påbörjade sin väpnade verksamhet fyra år därefter, hvilket ledde till att undantagstillstånd infördes 1968 i Baskien.

Francos död 1975 innebar en vändning för den spanska politiken och en ny författning skulle komma till skott. I denna författning benämndes bara spanjorerna som en ‘nation’, emedans katalaner samt basker degenererades till ‘nationaliteter’, hvilket i sak ledde till att de baskiska nationalisterna uppmanade till bojkott av den folkomröstning som hölls om författningen, 47 procent av baskerna avstod sedemera från att rösta, emedans 11 procent röstade emot den. En autonomiöverenskommelse i vagt formulerade termer skapade sedan en baskisk autonom region, hvilket 53 procent fann positivt i åtföljande folkomröstning, emedans 41 procent fortfarande avstod sin röst. Från 1980 så har Baskien återigen ett större självstyre, men man kan dock inte bilda den politiska enhet med navarrabaskerna som basknationalisterna vill.

Baskien i detta sammanhang består utav Álava, Gipuzkoa och Vizcaya och heter tillsammans País vasco emedans Navarra utgör en egen autonom region i hvilken endast en liten del av befolkningen numera är baskisktalande. En mycket stor del av baskerna förespråkar självstyre, men det är ytterst få som vill få den genom den väpnade kamp som ETA m.fl. valt att föra - i speciellt en demokrati så finns demokratiska vägar att välja och enbart genom civiliserade tillvägagångssätt kan man erhålla respekt och vördnad ~ när det gäller de demokratiska vägarna så är det även Spanien som skall stå i skamvrån då de tidigare vägrat att gå med på en folkomröstning, hvilket måste anses vara förklämligt och det baskiska parlamentet borde genomföra en ändå. Dessutom så genomförde Spanien mordaktioner mot separatister under 1980-talet, vilket givetvis inte en stat med ett rättsmedvetande ska göra, detta lär ju dessutom enbart öka den baskiska viljan att frånsäga sig den spanska överhögheten samtidigt som den spanska statens kritik mot ETA:s mordiska tillvägagångssätt urholkas då de själva nyttjar samma taktik.

Baskerna behöver eljes ej längre kämpa för självstyre inom autonomins ramar då man uppbär ganska vittgående självstyre, men kampen har också kommit att gälla språket, inte dess politiska status utan hela dess överlevnad, ty alltför få basker kan baskiska och allt för lite baskiska sätts på pränt. Men innan vi ginge vidare med språket så är det nämnvärt att påtala att även erkända partier i Baskien eftersträvar suveränitet, bl.a. manifesterade man utrikespolitiskt självbestämmande när det baskiska parlamentet 1999 beslutade att svara positivt på en förfrågan från det kurdiska exilparlamentet huruvida de fick hålla nästa möte i Baskien - Spanien rasade och förstod inte att utrikespolitiskt självbestämmande egentligen är inrikespolitisk sådan, ty baskerna har väl själva att besluta vilka politiska kontakter de vill ha så länge dessa beslut sker i demokratisk ordning. Man har dessutom skapat ett eget utrikesdepartement, öppnat en baskisk representation i alla spanska delegationer vid EU:s ministerråd och på de officiella byggnaderna i Baskien vajar som oftast tre olika fanor, givetvis den baskiska sedan den spanska och till sist EU-fanan som man modifierat genom tillägg utav en stjärna som symbol för de nationer som ej är statligt erkända.

ETA är inte en speciellt pacifistisk rörelse, men det hjälper föga att bekämpa terrorism med statligt förtryck, i synnerhet om terroristerna är frihetsträvare då ju deras kamp får en högre raison d’être vid varje statlig agering. Hursomhelst så har ju Katalonien visat vägen för hur allt större självbestämmande kan vinnas utan att spilla en massa blod hvilket baskiska politiker nu sent om decenniet verkar ha förstått, desto bättre är att ETA utlyst att man permanent lagt ner sin väpnade kamp, antagligen väl medvetna att deras blodiga kamp många gånger gör mer skada än tvärtom även inom den baskiska opinionen som flera gånger om manifesterat sitt agg mot terrorismen. Den politiska kampen kan försegås på många sätt, t.ex. så har Spanien förbjudit nationalistpartiet Herri Batasuna att verka, hvilket ehuru ingen tar någon större notis om i Baskien där de fortsätter att representeras i det baskiska parlamentet. Tingets talman har förkunnat att den madridska regeringen inget har att beskaffa med det interna politiska livet i Baskien, talmannen hotades givetvis med fängelsestraff hvilket dock skulle öka opinionen för hans sak. När han förhördes i högsta domstolen så vägrade han givetvis tala kastiljanska utan medhavde en egen tolk för översättning. Spaniens premiärminister gick så långt i att hota att upphäva Baskiens autonoma status för att man inte ingripit mot Batasuna, ledaren för PNV svarade prompt att detta då får ske med vapenmakt annars så ej.

Det s.k. moderata nationalistpartiet PNV, grundat 1890, är i form att genomdriva en folkomröstning om Baskiens lösgörning från Spanien – föga förvånande menar den madridiska regeringen att en sådan folkomröstning skulle vara illegitim, detta även om det är det baskiska folkvalda parlamentet som anordnar och understödjer den. Opinionsundersökningar visar att närmare 60 procent utav baskerna förespråkar en helt självständig stat, 15 procent anser att ETA’s medlemmar är nationella idealister, emedans bara, eller hela, 6 procent anser att enda sättet att uppnå självständighet är via väpnad kamp. Denna baskiska vilja till självbestämmande har även 350 baskiska präster påpekat i en tidningsartikel, då skrivandes att ‘Madrids antidemokratiska hållning förnekade den fundamentala självbestämmanderätt för Baskien som en majoritet kräver’. Inte oväntat ledde detta, samt tre biskopars varnande ord om förbudet för Herri Batasuna, till en allvarlig diskrepans emellan kyrkan och den spanska förtryckande regimen.


Ikastolas
Angående kampen om språkets långsiktiga överlevnad så försöker man givetvis aktivt gå framåt i media och språkets roll i det offentliga livet stärks hela tiden, men det viktigaste är givetvis att få barn att lära sig språket för utan dem så lär språket försvinna på någon enstaka generation. Man har därför infört ett system med såväl baskiska och spanska som blandade skolor, de baskiska kallas ikastolas, och det finns numera omkring 200 ikastolas där den främsta undervisningen sker på euskara - dessa baskiska privatskolor, med stort offentligt stöd, har även uppkommit i områden där språket redan försvunnit och vi kan därför kanske se en revitalisering av tungomålet, men än så länge så är det allena 15 % av barnen som går i ikastolas; till detta skall givetvis läggas att även baskisk undervisning för vuxna, vilkas skolor benämns euskaltegiak, har visat sig vara en framgång. De som går i den ‘vanliga’ skolan blir i Baskien undervisad på kastilianska men i baskiska, hvilket knappast är tillräckligt om språket skall ha en bra grund att stå på, det ter sig självklart att baskiskan bör ha företräde, men inte totalism, i den offentliga skolan. Ett problem är ehuru att en del av ikastolaserna sägs ha övertagits av mer eller mindre extrema grupperingar varvid många föräldrar avbrutits barnens skolgång där.

Baskiskan verkar hålla på att återerövra den alldagliga domänen för en stor minoritet av befolkningen, 65 % av de över 65 år nyttjar språket alldagligt i hem och samhälle emedans det bara är 33 % som gör det i åldersgruppen 25-34, emedans det sedan börjar stegra igen då språket nyttjas alldagligt av 38 % av de som är emellan 16-24 år.

Det finns numera även två baskiska TV-kanaler varav den ena är helt baskiskspråkig. Alla myndigheter eller andra officiella institutioner måste ha personal som behärskar språket, någon gång i framtiden måhänt hela myndigheterna kan benämnas som baskisk.


~




Se vidare kring detta i min bok Europas tungomål.

+ Ett isländskt ETA, Gianzu caca, samt Popoli europei.

~~~Från Arkivet~~~

- Christian den gode.

~

Andra om: Baskien, Euskara, baskiska, baskerna, ETA, språk, Spanien, minoritet, historia, Frankrike, förtryck, självständighet, politik, int