~
den kärlek
jag till dig känner
obeskrivlig i ord
outtalad
som oftast
men ständigt varande
i en obestiglig känsla
fast din storm
ibland träd fäller
så att man backa från stigen får
traskandes över
hindrena du fäller
hoppandes över
de gropar jag gräver
i skyttefältets intensitet
likt den skytt
jag född till är
gropar o hinder
ehuru ej kärleken stoppar
även om hoppet ibland sinar
den djuplodade kärleken
där erfinns
obeskrivlig
oförklarlig
ständigt varande
i evig existens
emanerar
in aeternum
insieme
7 commenti:
Ett vackert alster om kärlekens bergochdalbana.
Om jag minns rätt en skrivelse som återuppstår här i den nya sfären. En av dina mest gripande kärleksdikter, mycket bra vald som första i den genren här.
Jag tycker om att den just visar den äkta kärlekens karaktär av fast, djuplodande grund. Trots att den kanhända som oftast förblir outtalad, att de älskande kan lägga hinder och gräva gropar, och att det dem emellan kan vara som ett skyttefält - trots dessa stormar, finns den djupa kärleken där i evigt varande.
Du skriver väldigt fint om kärlek. Har inte hunnit läsa så mycket än, men det känns äkta, verkligt och vackert.
Njuter av detta alster grandiost.. och kan man nu inte uttala sig på det viset så ger jag blanka dagen i det..
betagen i din kunskap att smida orden till dessa ljuvlans sköna alster.. Bahhaaa.. maestro.. hur kan jag missat.. ?
Lika sinnesupplyftande och skön läsning som alltid ;o)
Så det var ett tag sen jag besökte din blogg.
Men med ord jag själv aldrig skulle använda plockar du känslan ur mig, återigen. Brutalt.
Dina kärleksdikter är outstanding.
Posta un commento