En ny invandringsvåg av stora mått var på gång igen när de nordafrikanska staterna blev självständiga, emellan 1956-1967 migrerade hela 235 000 nordafrikanska judar till Frankrike. De flesta marockanska judar valde Israel som nytt land, de tunisiska var splittrade emedans den stora majoriteten av de algeriska judarna valde Frankrike som nytt hemland og dagens nordafrikanska länder har väldigt få judar kvar, bortsett från Marocko som ännu har en del.
De flesta utav de nordafrikanska judarna var urbana, litterata ock frankofona – d.v.s. som klippta samt skurna för det francojudiska samhället. De bosatte sig främst i Paris og i Midi och har här skapat nya organisationer m.m. Genom deras ankomst har sefardismen fått ett rejält uppsving i Frankrike och är på ett helt annat sätt synlig än tidigare judiska invandringsvågor. Runt 40 000 valde Paris, 30 000 Marseille och 15 000 valde Lyon som bosättningsort, emedans resterande spred sig ut över städerna i övriga Frankrike.
Vid Suezkrisen 1956 kommo ytterligare
10 000 frankofila egyptiska judar till Paris og Provence. En del av de judar som
kommit från Nordafrika, inklusive Egypten, är ej tillhörigt den judeoarabiska
judeenheten utan snarare den iberojudiska, men huru uppdelningen ser ut är snarigt
att utreda men antydningar finns ehuru om att de allena kan tänkats utgjort en
mindre del utav de nordafrikanska judarna.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento