Liguriskan som i en specifik form är huvudspråket i Monaco finnes givetvis även i Italien og är väldigt olik italienskan. Hela nästan 2 miljoner ligurisktalande finns det och de bebor då främst Ligurien, St. Pietro samt St. Antioch som är tvenne öar sydväst om Sardinien, liguriska är även språket i norra Toscana samt södra Piemonte. Liguriskan är relativt lingvistiskt splittrat men genovesiskan / zeneize har innehaft en hegemonisk ställning så långt bak i den språkliga historien som man kan se och har genom det starka Genuas ställning varit liguriskans fönster ut i Medelhavsvärlden, namnet liguriska för själva språket är relativt nytt, tidigare kallade man det kort och gott zeneize, d.v.s. genovesiska. Liguriskan skiljer sig stort inte endast inbördes, utan även gentemot de öriga galloromanska språken i Padanien, d.v.s. Polandet, tillika givetvis gentemot standarditalienskan som ur alla synvinklar är ett från liguriskan avskiljt tungomål både fonologiskt, grammatiskt, lexikaliskt og historiskt. Liguriskan är tillbördigt de galloromanska språken, men bildar inom dessa en egen språkförgrening med många olika varianter. Mindre skillnader kan vara att ‘tisdag’ heter till exempel mätesdì istället för martedì, ‘januari’ heter zenâ istället för gennaio, italienskans ‘angelo’ blir àngeo, ‘kyrka’ heter gexa istället för italienskans chiesa, og så vidare. Man haver fått emotta stora influenser från grekiska samt olika germanska språk. Från germanskt håll har man bland annat infått gianco för ‘bianco’, arrëo för ‘in grande quantità’, fäda för gonna eller ‘kjol’, emedans ‘sjuk/dålig’ heter grammo istället för malato. Genom sin handelsverksamhet så har man även erhållit olika arabiska element. Skillnaderna emellan de grekiska samt arabiska visavi germanska influenserna är uppenbara, där arabiskan kommit in genom handelsverksamhet till handelsstäderna, så har germanskans inflytelser varit centrerade till det liguriska inlandet och bara i mindre grad tidigt infiltrerat stadsspråken, även om resultatet genom tidens gång blev detsamma iallafall. Det hellasiska inflytandet som är väl representerat i det liguriska ordförrådet har även det lämnat klara toponymiska bidrag, såsom La Spezia eller Noli, och den byzantiska tiden har även varit central i utvecklandet av en känsla av distinkthet gentemot det padanska inlandet.
Nessun commento:
Posta un commento