De venetianska judarna var judeoromanska till sin grund men kommo sedan att blandas extensivt medels inflyttade element från olika judeokulturella sfärer, de var att bliva en blandning av sefardiska judar från dels Italien samt dels från andra judekulturer runt omkring i Europa og Medelhavsvärlden, bland annat fanns det i början av 1500-talet en speciell judeogermansk gruppering inom de venetianska judarna. I början av 1500-talet anlände även en hel del judar till Venedig från det övriga Venetien då krig var rådande, hvilket jämnade ut befolkningslagren, dessutom finge de inflyttade skatten reducerad med hela två tredjedelar, hvilken ehuruväl dubblerades efter tvenne år men det är ju ändå under ursprungsläget med nästan en tredjedel. De sefardiska judarna med härkomst från den Iberiska halvön, oftast via det Osmanska riket, bleve mer eller mindre aktivt rekryterade att immigrera till Venedig av den venetianska staten efter 1496, men de kommo ej i något större antal till Venedig förrän i mitten utav 1500-talet då de kom att stå för den större delen utav handeln emellan Venedig og Balkan, ja, just export-import var det enda de fick syssla med. De såkallade levantiska judarna fick till og med tillstånd att bebo ett annat område som ehuru givetvis mursattes och kom att bli känt som Ghetto Vecchio som också efter ett tag öppnades upp för judar från Ghetto Nuovo. Den venetianska statens hållning gentemot marranerna, de såkallade kryptojudarna, som ofta kommo direkt från Portugal, Spanien eller Antwerpen, var ej alls lika mild och både 1497 samt 1550 beordrade man deras utflytt. Varför man hade en sådan hållning är något oklart, men det kan bero på att man ville hålla god ton gentemot Spanien som man låg i förhandlingar med för att få tillbaka visst förlorat territorium. Ett annat problem som förelåg för venetianarna var hur man skulle definiera marranerna då man vanligtvis i Venedig såg väldigt positivt på, samt ibland även firade, judar som valde att konvertera, helhjärtat eller formellt, till den kristna tron. Man implementerade därför ej den förda politiken speciellt hårt i början och det fanns till og med en organisation styrd från Venedig av Daniel Bomberg som hade som ändamål att hjälpa marraner att fly från Portugal eller flytta från Flandern till Turkiet og den frihet som där väntade - de transkontinentala migrationsvågorna og aktörerna är såtillvida inte någon nyhet i våra dagars oftliga benämnda globala värld. Vid hårddragningen utav den formella politiken 1550 beräknades det, av den påvliga nuntien, finnas runt 10 000 marranos i Venedig. Hur många det verkliga antalet var eller hur många som flyttade vets ej, men politiken gentemot ponentinerna, varhur de iberiska ‘judarna’ kallades, uppluckrades under 1570-talet og ett stort antal ponentiner, d.v.s. marraner, nykristna eller kryptojudar, invandrade under åren 1573-74 og framöver. Dessa nykristna återgick sedan till viss del i det mer explicita judiska livet, emedans andra fortsatte att anse sig vara en separat gruppering, ehuru inom ett judiskt befolkningselement. En hel del av dem kom att spela stor roll inom både litteratur, kultur samt ekonomi för både de judiska samhälligheterna såväl som det allmänna samhället. Under 1630-talet så vard det totala officiella judeantalet uppe i 5000, ooficiella judar oräknat, omkring 200 dödades under andra världskriget og nu är antalet nere i cirkus 600. Om de lyckats bibehålla det judeovenetianska tungomålet, giudeo-veneziano, i någon högre grad är likväl det oklart även om man vet att det fortfarande existerar samt alltjämt nyttjas, på grund utav de historiska skälen så benämns även det judeovenetianska språket, samt vissa övriga judeoitalienska språg, som ghettaiolo. De andra judeospåken som genom invandring inkommit till Venedig, exempelvis jidiš, judeoiberoromanska, judeohellenska med flera har ej kvarblivit utan främst assimilerats in i befintliga språkstrukturer. Ännu används ehuruväl synagogerna Scuola Levantina og Scuola Spagnola, båda sefardiska, emedans de ashkenaziska Scuola Todesca og Scuola Canton, samt italienska Scuola Italiano, fungerar som museum. En släkting till tidigare nämnda exilarkiska babylonisk-syditaliensk-grekisk-sydfranska prinsätten Kalonymos, av Davids stam, här hetandes vid efternamnet Calimani, är för närvarande ledare för den judiska kommuniteten i Venedig. Ytterligare en kurios sak är de kulinariska spåren de olika judeelementen lämnat efter sig, då det speciella judeovenetianska köket likväl innehåller element och rätter från de olika kultursfärer som man historiskt stött på.
Nessun commento:
Posta un commento