I Venedig kan man även finna belägg för ett tidigt judiskt inflytande, hvilket bland annat misstänkt kan ses i ön La Giudecca och Canale della Giudecca:s namn som ju klart anspelar på judisk förekomst en masse - ett judeovenezianskt språk utvecklades. Oaktat nedan framkomna regleringar så betraktades Venedig som ett goldene medinah för judar under långa tider, i likhet med Nederländerna under 1600-talet samt USA under 1900-talet. När denna judiska bosättning kom till vets ej, men ön hette så vitt en vet från början Spinalunga, men Giudeccas venetianska uttalande är även av relevans då det är Giudescha / Giudexa hvilket för övrigt även är det lokala namnet på kungaätten Guidonen / Widonen som flyttat upp från syditalien hit, samt havandes judiska kopplingar i sig självt. Hursomhelst, det judeoromanska grundelementet finge tillökning genom tyska samt syditalienska hellenska judars inflytt under 1200-talet. Långt efter judarnas ankomst, hvilken kan ha varit redan vid stadens grundläggning, så inföll sig den antijudiska epoken i Venedigs historia, den var ej rasligt grundad utan baserades på olikheterna i religionen och att blandning ej borde ske, de judiskt troende bleve i princip utvisade från staden år 1397, med undantag av vissa läkare som finge stanna kvar, hvilket ledde till att den judiska bosättningen flyttade till fastlandets Mestre istället, bara en liten bit därifrån. De fick dock ankomma till öarnas Venedig, men i högst 14 dagar om de bar ett gul ring på sin beklädnad för igenkänning, senare blev det ehuru en gul hatt som gällde då det var för lätt att gömma undan sin ring. Läkarna varde ehuru ännu en gång undantagna, i några år framåt. 1424 blevo det förbjudet att ägna sig åt älskog emellan judar ock kristna, även om det något århundrade senare ej sågs så hårt på ungdomars sexuella lustar, då sådan måhänt i första hand ändå ej var avsyftad att alstra kelingar. Intoleransen mot judarna har varit genomgående i princip hela historien i Venedig om man bortser från den avlägsna historien före den första utvisningen. I början på 1500-talet så fick ehuru ett mindre antal judar åter flytta in i staden och bosätta sig hvart man ville, inflytten kom efter att de venetianska adelsfamiljernas banker kraschat och man kan anta att det ej var utav humanistiska skäl som judarna tilläts återkomma till sin stad. Angreppen mot judarna fortsatte dock ock anno 1516 infördes nya regulationer som denna gången bestämde var judarna fick bo och ett judiskt kvarter skapades i samma område där smedarna var verksamma og härmed benämndes området som Ghetto från ordet för ‘gjuta’, namnet anspelar alltså egentligen ej på judarnas befintlighet i området och har heller ej någon negativ klang i sig. Ghettot försågs med två portar och judarna var icke tillåtna att lämna området nattetid, med grund i sexförbudet, och bevakades ständigt av kristna väktare; alltsammans ledde till att en del av judarna valde att flytta från den sjunkande staden. Tillvaron varde dogh ej så negativt betonad som man här kan fås att tro utan det fanns även en hel del lagar som var projudiska samt som skyddade dem og deras trosutövning, men de var alltsomallt förbjudna att investera i någon fastare egendom, hvilket givetvis hade den statliga fördelen att deras tillgångar var lätt taxeringsbara. Judarnas skatteinbetalningar var väldigt överrepresenterade utifrån deras antal, men man räknar ändock bara med att den venetianska staten allena fick 1 % av sina inkomster tillgodoseda från dessa, emedans de stod för 6 % av skatteuppbäringen från själva staden Venedig.
~
= Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento