lunedì 22 febbraio 2021

Rask og Isländsk språkhistoria - Europas tungomål DCCCXIV

 


 

Det var Rasmus Rask som under de första decennierna under 1800-talet slutligen påvisade isländskans, och därmed germanskans, indoeuropeiska härkomst. Rask förde den till en hellasisk stam samt menade på att en invandring skett från Skytien. Isländskan är som nämnts ett mycket arkaiskt språk och Rask menar att de sprog som ligger närmast isländskan är i tur og ordning färöiska, dalska, svenska, norska samt endelig dansk - som dansktalande själv framför han i företalet att: “Neppe har heller nogen anden Stat i Evropa den Ære, som den danske, at have et Oldsprog med en saa rig og fortræffelig Literatur, bevaret levende til den Dag i Dag indenfor Statens Grændser selv”, den äran har nu rättmäktigt övergått till islänningarna själva og Moder Danmark är nu på väg att tappa även det andra språget i den raska rangordningen. Isländskan var det första nordiska tungomålet som skapade ett latinskt skriftspråk, även om de genomförde vissa modifikationer - hade islänningarna valt att skriva på runor så kanske skrifttraditionen sett annorlunda ut i Norden idag. Det var efter kristendomens införande år 1000 som islänningarna påbörjade sin magnifika skrifttradition med sagor og dikter som ännu läses samt hvilka med ganska stor lätthet kan förstås av moderna islänningar. Íslands första historieförfattare var antagligen Sæmundr Sigfússon som förmodligen skrev sitt nu förlorade verk på latin och som till innehållet troligtvis varde en krönika över de norska kungarna, Sæmundr var även troligtvis den första nordbo som utbildades i Paris. Den första såkallade grammatiska avhandlingen skrevs redan omkring 1150. Det var ehuru under 1200-talet som den litterära traditionen blommade ut ordentligt med en mångfald ättesagor. En kuriositet är att islänningarna, som ju varo de första nordborna med ett latinskt skriftspråk samt en magnifik litterär tradition, ändock icke ansåg att de talade ett eget språk utan även Snorre Sturlasson skriver i Heimskringla att han skriver på danska, även om islänningarna främst kom från Norge, detta antagligen på grund utav att det var så man troligtvis kallade de nordiska språken under epoken, det var inte förrän 1558 som isländskan vid namn uppträdde.

 















~

Axat från boken Europas tungomål.

1 commento:

a hixtler ha detto...

"Isländskan var det första nordiska tungomålet som skapade ett latinskt skriftspråk" tror jag inte ett skit på, bara i sverige finns ju hednalagen som kan vara enda från 1100-talet

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hednalagen

https://niklasericsson.wordpress.com/2014/01/15/hednalagen-en-kallkritisk-ovning/

utöver det tror jag inte för ett öre att vare sig danskar eller norrmännen skulle ha varit långsammare än svenskarna och deras hednalag, bla finns ju Knut den heliges gåvobrev som förstår var skrivet på latin https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/knut-den-heliges-g%C3%A5vobrev men de fattar ju vem som helst att det funnits folk i de högre stånden som kunnat tolka detta brev, och att de utav de latinska bokstäverna även småfiflade lite med att skriva på danska och med det sagt så blir ju detta att

"Sæmundr var även troligtvis den första nordbo som utbildades i Paris"

bara trams ju, säger sig självt att Knut den store kung av england, danmark, norge redan skickade folk till universitet (paris) för att bilda sig

det är väl så att den där jävla bluffen weibull gjort att folk kan komma undan med sådana här bluffar om att island skulle ha varit först på området i norden

men det är ju helt groteskt att tro så, de gick för fan och samla skit till å ha på taken medan man i norge byggde nidaros, i danmark roskilde & lund, i sverige skara

att de råkar ha sina skrifter kvar beror väl mer på att de är snikna och spar på allt, i sverige brann det först upp i reformationen och de lilla som blev kvar brann ju sedan upp i tre kronor branden, likadant i norge och danmark förstås

islänningen är ju trots allt ett folk som blivit utvisade från norge pågrund av kriminalitet och dumhet, på sin ö har de så inavlat sig stenhårt på keltiska trälar samt förymmda eskimåer så inte en chans att de ens vara hälften så bildade som de tre mer renrasiga nordiska länderna