Det isländska tungomålet är ett indoeuropeisk-germansk-norgermansk-västnordisk-fornnorsk-sydvästfornnorskt språk. Från början så hörde givetvis språket mer till sydvästfornnorskan, men efter hand som tiden gångo fram så utvecklades ett eget språk, eller rättare sagt sydvästfornnorskan förändrades så att isländskan blev ett eget tungomål. Isländskan är mycket arkaisk og finnes bevarad i skrift under en relativt lång epok och det är närmast gotiskan som är det bästa germanska språket att använda i den komparativa lingvistiska forskningen - uttalet haver ehuruväl genomgått ganska stora förändringar och det råder även stor skillnad på skriven samt talad isländska. Nutida islänningar kan utan problem läsa den medeltida litteraturen i skrift, men oralt har språket vandrat iväg som språk gör varvid en modern islänning antagligen skulle behöva en tolk för att kunna göra sig förstådd med sina anfädrar.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento