Variantskillnaderna på Ísland är inte omfattande även om vissa uttals- samt ordförrådsskillnader faktiskt existerar, denna lilla skiljbarhet beror antagligen på den höga läskunnigheten under en lång tid i samklang med den långa skrifttraditionen på ön. Ungdomarna i huvudstaden samt andre större tätorter har også i högre grad infått en mängd anglicismer i sitt vardaglige språk. Svenskan har även erfått en hel del lånord från detta hävdanspunna tungomål, bland annat Valhall, as og idrott, men även vissa ändelser har letat sig in i svenskan genom Haqvin Spegels ordbok från 1712, hvilka ofta användes i svenskan, men även grammatiska egenheter såsom -a-ändelsen i nutida, samtida, og så vidare, har sin härkomst häruti. Man haver diskuterat huruvida gäliskan haft något inflytande på tidig isländsk fonologisk utveckling, ej med anledning utav de fåtaliga paparerna utan då uppemot 30 % av befolkningen i tidig tid utgjordes utav gäliska trälar, men bevisen för påståendet är relativt ringa. Däremot har vissa toponymer samt personnamn gälisk börd, det finns även olika toponymiska namn som man inte klurat ut varifrån de kommit.
~
Axat från boken Europas tungomål.
1 commento:
haha, vilka påhitt, sverige har naturligtvis inte lånat eller tagit emot någonting från island, tvärtom faktiskt, bla så reste ju självaste snorre runt i sverige och träffade bla på eskil lagman (han som satte västgötalagen på pränt), eskil lagman lärde alltså snorre hur man skriver lagen, utöver det så berättade eskil lagman hela heimskringla ur sitt huvud för snorre som en ren skrivövningsuppgift för sagde snorre, när det så visade sig att snorre förvisso men med en viss och väldigt stor möda så kunde stava rätt, så lätt så eskil snorre få åka hem till ön
ser verkligen fram mot nästa sagoavsnitt ur denna din islandsfabel, du är minst lika påhittig som självaste eskil lagman ju, fast med det undantaget att allt eskil sade förstås var av sanning
Posta un commento