Nya rörelser - Postmodernisme premillénaire CLIII

 

Så kallade nya rörelser, bland annat ekologism samt feminism, kallas ibland postmodernistiska - detta förefaller ehuruväl vara ett antagande med modifikation. Man måste göra en åtskillnad på huru idé­erna äro annordnade samt huru de meno att man skall göra med idéerna. Båda de anförda äro stora berättelse-totalistiska i den meningen att de förespråko totala synsätt men detta innebär inte att de skulle bliva några auktoritära stora berättelser tillsatta för att behärska folket - just dessa två är dock i sina politiska utformningar just stora berättelser, fast i demokratiska spörsmål, esomofteligen, de äro totalistiska. Men främst miljörörelsen finns i många olika utformningar, olika miljöorganisationer och individer som lever miljövänligt kan inte kallas totalistiska i den politiska meningen som stora berättelser inbjuder till utan hellre till småberättelsetraditionen - d.v.s. de gör det på eget bevåg, måhända influerade et influerandes av andra, behavandes inga egentliga totalistiska idéer för­utom just på individstadiet på sig själv - man är sin egen auktoritet. Detta kan kallas postmod­ernt om man så vill, hur man än gör så måste man dock särskilja emellan totalistisk-auktoritära stora berättelser som har stora konsekvenser för alla människor og samhällen som drabbas utav dem samt totalistiska-auktoritära små berättelser som frivilligt har stor betydelse för individerna som väljer dem i ren demokratisk suveränitets­ordning - med stor möjlighet till en individuell prövning utav dem, d.v.s. individuell modifiering av det totalistiska systemet, en möjlighet som icke finnes vid totala genomföranden genom legal­istiska medel.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.