Om vi återgåom till idédebatten så är ekologismen
speciell då ekologiska idéer oftast äro av decentraliserad art, förutom
växthusglobalismen, hvilket kan tyckas motsäga totalismen, men ack ej då det
äro idéerna som är totalistiska ej genomförandet utav dem rörandes nivån, men
ack genomslagskraften samt implementeringen in toto, detsamma gäller givetvis
för den inte helt ifrågan okomparabla subsidiaritetsföljande katolska kyrkan -
men eftersom idéerna äro totalistiska i sak så kvittar det i hvilken form den
administriella utformningen har då idéerna äro där ändå, och då utan
totalistförödande modifikationer. Man har som mål att uppnå en ekologisk
balans og detta anses råda i den orörda naturen.1) Men man kan fråga sig,
Orörd av vem? och hur skall detta mål nås - utrotning av människosläktet eller
delar utav det? Och varför är det människan som icke får röra emedans man ej
stoppar andra naturliga händelseförlopp, till exempel gepardens dödande av
byte, elefanters utsugning av marker, og så vidare? Detta kan ses som
simplistiska samt studipda spörsmål men de äro i högsta grad filosofiskt betänkligt
og problematiska att besvara - även om det kan vara möjligt ur vissa
anfallsvinklar. Vissa kunne kanske slänga ur sig enklare förklaringar såsom att
människan fördärvar för väldigt många andra emedans geparden enbart tar sitt
byte som den behöver för sin överlevnad, men kvantiteten har väl ingen
betydelse i filosofiskt belagda frågor og ej heller från offrets/ns perspektiv
och dessutom så förstör till exempel elefanter eller myror extremt mycket för andra
djurarter, elefanter kan i princip förvandla områden som legat på gränsen till
öken eller halvöken, de nämnda myrorna äro också massförstörelsedjur,
schimpanser har visat sig utrota mindre apor på öar, og så vidare - Hitlers
ändlösning angående zigenare är lika horribel som ändlösningen angående judarna,
oavsett antal dödande.
Fotnot:
1) Larsson, 1994:125.
~
Axat från boken Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento