Bioegalitarism - Postmodernisme premillénaire CLI

 

Ekologister anser oftast att människan ej behaver någon exklusiv rätt att utnyttja andra livsformer, man är inte herre över dem, man förespråkar egalitarism i biosfären.1) Människosläktet omfattas numera av sisådär 6 miljarder individer, men detta gör att vi ärom en ytterst liten minoritet på jorden, homo sapiens upptar 0,01% utav jordens biomassa, hela 97,3% hör till icke-animalisk biomassa emedans djurriket omfattar 2,7%, varav insekterna står för över hälften2) - man kan alltså uttrycka det som om den ekologiska fundamentalismen kämpar mot minorit­eternas minoritet förespråkandes majoritetens diktatur, pöblen tar över - eller är det kanske istället en demokratisering av jordförhållandena som förespråkas? Biosfärsegalitarism har diskuterats relativt ingående i media de senaste åren och lämnas således obemärkt förutom den intressanta iaktagelsen att det just är människan som i så fall bestämt att denna bioegal­itarism råder og således så sätter ju de sig själva över ‘naturens gång’ som i många fall följer Darwins realistiska, men inte så egalitära, lagar - frågan kvarstår, hur har de tänkt att ändra detta så att sann egalitarism råder, skall alla rovdjur, inklusive människan, stävjas? Den såkallade veganismen, som ej böro sammanblandas för mycket med ekologismen, har speciellt i denna aspekt mycket att förklara, tycker dom att människan vet bättre och därmed kan sätta sig över naturens naturliga ordning eller disordning. Bioegalitarism är förövrigt inget nytt påfynd om någon nu illusionerade om det. Jainisterna, som anser sitt ursprung ligga omkring 500 f.kr. alternativt. 750 f.kr., följer strängt denna syn, d.v.s. ahimsa - ‘avsaknad av önskan att döda’ eller icke-våld, i västerland välkänd via Gandhi, detta är den främsta vrata som en jainist måste åta sig. Detta har fått intressanta följder utanför bioegalitarismens diskurs om vi anbefallom oss att ur weberianska synvinklar se, eller kan se, att jainisterna till följd utav sin bioegal­itarism samt icke-döds/vålds-princip äro vegetarianer men även ser jordbruket som sysselsättning som ett brott mot ahimsa hvilket fått som följd att deras etik bäst anses gå ihop med köpenskapens branscher, förutom vapenhandel og dyligt givetvis, og många utövar også sådana yrken då de således enligt deras tycke tycker att det är det fredligaste yrket och ser inte alls negativt på det som vissa andra - istället för ett förklarande av konflikttillstånd gör man ett aktivt val av  icke-konflikt/våld/dödande.3) Ett ännu äldre intressant exempel som dock icke är tillräckligt för att taga som argument eller påvisning för någonting, eftersom det nedanstående inte ger klarhet i utan bara diskussion om det som nedan står, men som ändock kan vara intressant då språket kan lämna tydliga antydningar om vissa förhållanden, är att protoindoeuropeiskans4) *ane- som betyder ‘att andas’ har i sin latinska form blivit animus hvilket bland annat betyder ‘reason, mind, soul, spirit, life’ samt ‘breath’ og vi havom fått termen ‘animal’ härifrån, i grekiskan blev *ane- anemos betydandes ‘wind’ og återigen från *ane- så havom vi en ‘[s]uffixed form *anətyo- in Celtic *anatya- in Middle Welsh enett” hvilket betyder ‘soul’, allt som andas lever og har en själ men också ‘reason’ samt ‘mind’ - detta kan enligt ordhistorien inkludera både djur som vind men också antagligen människa, människan är ju till vår vetskap ett djur og de visste ju att vi också levde samt i likhet med de övriga djuren så andades vi, men om allt behar en själ, allt som andas, så är det måhända ej helt eller riktigt bioegalitärt men ändock lite bredare. Alla som kan sin Homeros vet osså att i Odysséen finnes bevis för att grekerna trodde att djur varo besjälade. Det till den afroasiatiska familjen tillhöriga semitiskan i formen hebreiska har även samma ord för vind samt ande, hvilket kan vara af intresse för den bibliskt intresserade,  den israeliska andra skapelseberättelsen i Genesis 2 så blåser även guden in luft i människan genom andningsorganet hvilket gav liv, och det hvarde liv, og guden uppfattas således som livsanden, livets andedräkt, även den senare islam menar på att både djur som människa haver livsande. En annan intressant term är den som illustreras i Adams bok om östturkestanskans tokhariska,5) B-tokhariskans onolme som både betyder ‘person’ og ‘creature’, on- kommer från protoindoeuropeiskans an-, för det första är det intressant att både person som varelse havo samma ord hvilket är någorlunda egalitärt enbart det men ‘creature’ är intressant även utifrån en annan aspekt, ty detta engelska ord betyder ju dels, ‘varelse, människa, djur, kreatur’ samt ‘skapelse’ - allt detta torde vara kopplingsbart og sammansatt utav den första betydelsen d.v.s. ‘varelse’, og detta vidare till andningen  - att både tokhariska samt engelska haver sådana uppenbara kognitiva kopplingar, att orden äro varelseegalitära hvilket det givetvis icke behövde vara borde tyda på något. De gamla indoeuropéerna torde ha insett att både djur og människa andas, vinden är ju jordens andning, og därmed så torde både djur som människa haft en själ enligt den relativt vanliga tron att själens öppning är just munnen - antagligen så är ju hela resonemanget en spegling utav den shamantiskt religiösa tro de hade, antagligen någon animalisk tro som tydligen rörde sig åt det bioegal­itaristiska hållet med inkludering av både människa, djur som vind. Som vi ovan sågom så betyder ordet människa egentligen jordvarelse, og här blir det då relevant att påtala att det finns skriftliga bevis för ävenleda en personifierad ‘Jordande’ via exempelvis i hettitiskan förestående daganzipa,6) finalsuffixet här, -šepa- åtfinnes även exempelvis i rysskan o-soba, fornpreußiskans subs, ‘individ’, respektive, ‘sig själv’ hvilket klart anspelar på beandningen utaf människan, då suffixet är diviniserande, som sker genom andningen. Såvida detta även lett till ‘förnuft’ eller ‘förstånd’ kunnom vi kanske icke enligt ordet konkludera, samt varandes måhända irrelevant just häri detta spörsmåls agenda, men huru som helst så är detta en intressant inblick i någon slags egalitarism som grundar sig på livet som man får samt upprätthåller genom andningen tills anden flyger sin kos ut i vinden. Man behöver kanske inte ha stora världsriskmedvetanden kring stora katastrofer för att skapa eko­logism og andra rörelser eller tänkande som anser att liv är värda att skapa, vare sig människa, djur eller också växt, utan jainismen har klarat sig utan detta fenomen och indoeuropéerna måhända erfick detta tänkande genom ett hybridtänkande emellan sin religiösa tro kombinerat med vardagsfakta samt vardagsleverne. Detta är givetvis inget omöjligt ty det är många folk eller naturreligioner som har tanken kring att allt har en själ, vissa tror ju att alla själar är en og samma, till exempel så finnes idén om att varje varelse bär en själ fram till döden og att man därefter släpper ut denna och att den då förenas med värlssjälen, d.v.s alltet - kort og gott, pluralismen är rådande. Många inom ekologismen menar att de många stormarna samt orkanerna som vi inom en kort period fått bese är ett tecken på ett ekologiskt sammanbrott, de verkar tro att jorden hyperventilerar - i själva verket är det ju ett tecken på att planeten Tellus, med Gaia, är fylld av liv. Ett liv som ehuru är mycket större og mäktigare än oss, hvilket ekologisterna i sin tur skall vara glada för, eljes hade antagligen jorden varit fördärvad för länge sen.

Fotnoter:

1) Ibid.

2) Bianucci, “L’umanità?”, i La Stampa, 1 Settembre 1999. p. 17.

3) Allt förutom, vissa av, tolkningarna återfinnes i af Edholm, “jainism”, i Nationalencyklopedin, 1993:55-56.

4) Watkins (ed.), 1985:ane-.

5) Adams, Tocharian historical, phonology and morphology, 1988:21.

6) Gamkrelidze, & Ivanov, 1995:234 n. 3, p. 262 n. 47; Lebrun, Samuha, 1976:34, 138.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.