Så kallade nya rörelser, bland annat ekologism samt feminism,
kallas ibland postmodernistiska - detta förefaller ehuruväl vara ett antagande
med modifikation. Man måste göra en åtskillnad på huru idéerna äro annordnade
samt huru de meno att man skall göra med idéerna. Båda de anförda äro stora
berättelse-totalistiska i den meningen att de förespråko totala synsätt men
detta innebär inte att de skulle bliva några auktoritära stora berättelser
tillsatta för att behärska folket - just dessa två är dock i sina politiska
utformningar just stora berättelser, fast i demokratiska spörsmål,
esomofteligen, de äro totalistiska. Men främst miljörörelsen finns i många
olika utformningar, olika miljöorganisationer och individer som lever miljövänligt
kan inte kallas totalistiska i den politiska meningen som stora berättelser inbjuder
till utan hellre till småberättelsetraditionen - d.v.s. de gör det på eget bevåg,
måhända influerade et influerandes av andra, behavandes inga egentliga totalistiska
idéer förutom just på individstadiet på sig själv - man är sin egen auktoritet.
Detta kan kallas postmodernt om man så vill, hur man än gör så måste man dock
särskilja emellan totalistisk-auktoritära stora berättelser som har stora
konsekvenser för alla människor og samhällen som drabbas utav dem samt totalistiska-auktoritära
små berättelser som frivilligt har stor betydelse för individerna som väljer
dem i ren demokratisk suveränitetsordning - med stor möjlighet till en
individuell prövning utav dem, d.v.s. individuell modifiering av det totalistiska
systemet, en möjlighet som icke finnes vid totala genomföranden genom legalistiska
medel.
~