Av en prehellensk
‘pelasgisk’ befolkning finnes måhänt ortnamn kvar som bevis, men osså vissa ord
som man ej ännu funnit etymologier för - det finns även en teori som går ut på
att den kända hellasiska hexametern är ett arv från dessa, men det är det inte
många som tror på. Några av orden som påtalas som ickeindoeuropeiska är exempelvis
labúrinthos, huákinthos ock kupárissos, ‘cypress’, og av platsnamnen kan nämnas Athẽnai, Kórinthos, Spártē, Mukẽnai, Thẽbai, Lésbos, Kr¸tē samt
givetvis Ólumpos som hittas på flere ställen, hvilket föranlett teorin
kring att detta ord helt enkelt betyder ‘berg’. Ortsnamn med n plus
dental-konsonant menar man kan vara ett element som härrör från en prehellasisk
befolkning, sådana namn åtfinnes även i Mindre Asien. Ordet pelasgiker,
pelasgier, pelagiska, pelasgoi, antages numera, av vissa, komma från
indoeuropeiskans *pel-h2-g-sko- (h2>a) ‘migranter’, suffixet -sko-
finns i många indoeuropeiska tungomål, bland annat i svenskan. En annan tes är
att namnet betyder just ‘boende vid/på havet’ samt därmed just anspelar på de
så kallade ‘sjöfolken’, ytterligare en är att det betyder ‘låglandsbor’. De
antika utsagorna äro för mångtaliga för att ens nämna.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento