Sarakatiskan ~ Σαρακατσάνοι

 

En avvikande variant utav den genrella attiskan är sarakatiskan som talas i norra Hellas av ett nomadiskt herdefolk, Σαρακατσάνοι. Det finns inga tillförlitliga siffror eller uppgifter angående hur många dessa skulle vara, förutom att de äro väldigt få samt i avtagande, ehur vissa gör gällande att de äro omkring 80 000 i Grekland.

De bor främst i Bulgarien og Hellas, men deras ursprung är höljt i dunkel och teorierna om att de skulle vara hellenifierade turkar, yörüker, eller aromuner flödar längs ängarna, eller tesen att de utgöro Balkans äkta ursprungsbefolkning, till og med preneolitiska. Hvilket ursprung de än må hava så talo de i nutid i alla fall en form utav gammal helleniska med många arkaismer i sig, hvilket klart antyder en grekisk etnogenesis. Även själva namnet sarakatier, som finnes i källorna sedan 1700-talet, är höljt av dimman, de flesta meno att det kommer från turkiskans karakaçan ‘svart flykting’ för att denotera de som flydde in till okultiverat land, samt åsyftandes deras delvis svarta beklädnad, emedans andra framhäver det troligare i att etnonymen härstammar från aromuniskans sarac-tsani ‘fattigman’.

Som det nomadfolk de äro, så håller de sommartid främst till i Pindusbergen i Hellas og i Rhodope- samt Balkanbergen i Bulgarien, och under vintern hava de nomadiserat till antingen Adriatiska eller Egeiska havet. Ända in till 1900-talet funnos det sarakatier som vare helt nomadiserande utan några fasta byhemman. Deras nomadiserade befolkning äro uppdelat i klaner, stani, med en hövding, tsélingas, i gammal god ordning, men de äro som sagt i snabbt avtagande då många i modern tid övergett sitt traditionella leverne samt assimilerats in i kringliggande kulturer och det finnes nu bara några få nomadiserande sarakatier kvar i Grekland, varhän de således varandes snareligen utdagade utur både lingvistiska samt kulturella aspekter.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.