En snabb återblick kan vara
befogad för att få en större kontext av landets historia samt kultur. Iranska
skyter insteg i områdets historia omkring 900-talet f.kr. emedans mederna
dominerade områdena söder om Aras skapandes sig ett stort imperium emellan
900-700 f.kr. Området erövrades redan omkring 550 f.k. utav det Akemenidiska
riket hvilket ledde till spridningen utav zoroastrismen till dessa grader, det
är även härifrån staten fått sitt nuvarande namn utav det persiska namnet på
satrapen Atropates, hvilket i säg betyder ‘Eldsbeskyddad’. Området togs
ehuru sedan av Alexander den stora ock inkluderades i dennes imperium för att
efterföljas utav det Seleukidiska. De kaukasiska albanerna, som var den
ursprungliga befolkningen, grundade sitt eget konungadöme omkring
fyrahundratalet före kristi födelse. De kaukasiska albanerna var ett
kaukasisktalande folk och det är troligt att nedan ankomna udierna är dess
efterkomna. De andra framkomna forntida azarierna pratade fornazariska
språk, hvilket var ett iranskt tungomål törhända ursprunget till dagens tatiska
språk som nedan genomgås, samt nära besläktat med mediskan. Denna fornazariska
skall alltså inte sammanblandas med azeriskan av idag, denna sistnämnda är
turkisk emedans den ursprungliga azeriskan således var iransk till sin börd,
samt var det dominerande språket i regionen före turkarnas ankomst. Azari var
faktiskt vanligt ända upp i modern tid då det pratades över större delen av
Azerbajdzjan intill 1600-talet fastän dess grund förminskats via turkifieringen
som pågått sedan 1000-talet. Det finns även forskare som dåledes menar att
språket överlevt i vissa fickor och att det är härifrån dagens tatiska stammar,
detta är inte helt omöjligt då sådana språkfickor rapporteras kring under
1800-talet. Poeten Ruhi Onarjani skriver nämnvärt även ett helt kompendium på
gammelspråket på 1800-talet.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento