Du,
du brände sönder själen min
den som varit din i tusen år
som du nu försakat
i en milleniedomedag
likt vid en eonernas kamp
flagorna flögs iväg
via vindens kraft
kvar stod jag
med en spillra
av själen min
dömd till eviga brännskador
till skärselden vandra
de tusen åren
går till historiens uppbrända minne
då själen min brunnit upp
för att aldrig åter komma
för att aldrig åter leva
~
1 commento:
Uh åh här krävs det finkänslighet hm ja, så kan det kännas och så må det vara men hade man inget att jämföra med skulle man inte veta vad man gick igenom då skulle man kunna fortsätta leva utan att veta vad man har blivit usch .vad hemskt det skulle vara då. men har man haft bättre dagar MÅSTE man leva vidare för att kunna skänka såna dagar till dom som inte vet vad dom missar bara för det ska man leva vidare och sin ensamhet kan man fortsätta återspela vad man gick igenom och piska sig själv i tysthet:D och sen gå ut i sin fritid för att hitta såna som känner likadant och sluta känna sig ensam :) Vad betyder finkänslighet? *slickar tummen o bläddrar i ordboken*
Posta un commento