mercoledì 28 maggio 2014

Förintad själ


Du,

du brände sönder själen min
den som varit din i tusen år
som du nu försakat

i en milleniedomedag
likt vid en eonernas kamp

flagorna flögs iväg
via vindens kraft

kvar stod jag
med en spillra
av själen min

dömd till eviga brännskador
till skärselden vandra

de tusen åren
går till historiens uppbrända minne
då själen min brunnit upp

för att aldrig åter komma
för att aldrig åter leva





















~

1 commento:

Night Soul Woman ha detto...

Uh åh här krävs det finkänslighet hm ja, så kan det kännas och så må det vara men hade man inget att jämföra med skulle man inte veta vad man gick igenom då skulle man kunna fortsätta leva utan att veta vad man har blivit usch .vad hemskt det skulle vara då. men har man haft bättre dagar MÅSTE man leva vidare för att kunna skänka såna dagar till dom som inte vet vad dom missar bara för det ska man leva vidare och sin ensamhet kan man fortsätta återspela vad man gick igenom och piska sig själv i tysthet:D och sen gå ut i sin fritid för att hitta såna som känner likadant och sluta känna sig ensam :) Vad betyder finkänslighet? *slickar tummen o bläddrar i ordboken*